Fifty-fifty på Coca-cola

Sedd av 254

Akademikern. Hälften kvinnor, hälften män. Coca-colas personalchef Arne Dahlberg prisas för sitt arbete med jämställdhet.

Senast ändrad 09:01, 18 Jan 2018
Foto: Linus Sundahl-Djerf.
Arne Dahlberg, Coca-colas personalchef.

Väggarna är täckta av bilder på nakna tjejer. Inspektören från Jämställdhetsombudsmannen är inte helt nöjd, och slår även ner på en hel del annat. 

Året är 1995 och Arne Dahlberg är utbildningsansvarig på en däckfabrik i Gislaved. Det är nu han får sitt första jämställdhetsuppdrag. Det blir jämställdhetsplan, lönekartläggning och värderingsövningar. Arne Dahlberg känner igen en hel del från sin mamma. Hon var med i Grupp 8 på 1970-talet och drog med sin son i olika demonstrationståg för kvinnans frigörelse. 

– När jag föreställde mig verksamheten i Gislaved med den enda kvinnliga elektrikerns ögon kom lite av mamma tillbaka. Jag insåg att vi måste få bort skämtkulturen, nakenbilderna och attityden att kvinnor inte kan bli däcksbyggare för att de ”inte har fysiken”, säger Arne Dahlberg .

Nu är han personalchef på Coca-cola och leder företagets jämställdhetsarbete som vann Industrins jämställdhetspris 2015. Priset delas ut av Industrirådet, som består av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrisektorn. 

Han började på Coca-cola 2004. Sedan dess har antalet kvinnliga säljare ökat från en av tio till fyra av tio, och 60 procent av de högre cheferna är kvinnor.

– Kontoren i de andra länderna fattar inte vad vi har gjort. Den europeiska ledningsgruppen undrade om vi ville "committa" oss till 60 procent kvinnor, men vi sa nej. Vi kan inte säga till två av tre killar att de inte får komma på intervju. Vi kan "committa" oss till 50/50. Då menade ledningsgruppen att det blir svårt för de andra länderna som inte längre kan nöja sig med sin mansdominans. Jag svarade att så är det, det är bara att kämpa på!

Det var en anonym jobbannons som förde Arne Dahlberg till Coca-cola. Han var personalchef på tjänsteföretaget ISS och höll på att krascha. Arne Dahlberg ler lite och säger att han satte upp ett vansinnigt dumt mål under psykologiutbildningen i Umeå: Att bli chef före 35 års ålder. Han gjorde de klassiska misstagen att jobba för mycket och tro att han kunde göra andras jobb bättre än de själva.

– Det jobbiga var att inse att jag var långt ifrån den fantastiska ledare som jag hade läst om och ville vara, den som delegerar och får personalen att växa.

Arne Dahlberg girar undan den berömda väggen i sista stund. Föräldraledigheten kommer i vägen. Det är nu den anonyma annonsen fångar hans blick. Ett företag söker någon som ska jobba med employee relations. ”Wow”, tänker Arne Dahlberg, ”här är någon som verkar bry om de anställda, där vill jag vara med!” 

I uppdraget ingår att lyfta jämställdheten på Coca-cola. Och som man med erfarenhet av jämställdhetsarbete i fabriksmiljö får han jobbet. Det första uppdraget blir att ta tag i den knut som uppstått mellan fack och arbetsgivare i jämställdhetsarbetet.

– Det redde vi snabbt upp. Personalavdelningar och HR har ofta höga ambitioner, och det är bra, men de måste också förankras bland chefer och i organisationen. Utbildningar måste till exempel synkas med produktionen och chefernas kalendrar.

En enkätundersökning visade också att medarbetarna inte vågade ta föräldraledigt. De trodde att det amerikanska företaget inte såg med blida ögon på sånt. Arne Dahlbeg tog initiativ till ett föräldraprogram där personalen fick information om att de hade rätt till utvecklingssamtal även som föräldralediga och att de var välkomna på julfester och konferenser. Ledningen såg till att deras namn fanns med i olika talangomgångar och flera blev befordrade när de kom tillbaka. 

– Det var en vändpunkt. Året efter tyckte personalen att det var ett fantastiskt ställe att bli förälder på. Många som sökte sig hit sa att de hade hört att vi var bra på föräldraledighet. 

Nu ligger fokus på lager och produktion där kvinnor utgör 12 procent av arbetsstyrkan. För dåligt, tycker Arne Dahlberg. Företaget har skapat ett nätverk för kvinnor och ordnar träffar med föreläsare och workshops. Han berättar att en vanlig förklaring är att få kvinnor söker sig till tekniska yrken.

– Jaja fine, men då måste vi vara förebilder så att fler kvinnor söker till tekniska gymnasieprogram. Alla jobb kräver inte ingenjörsutbildning. På sommarjobben är vi uppe i ungefär 40/60. Men den som får det fasta jobbet efter sommaren är ofta en man, där måste vi vara mer på.

Det svåraste i jämställdhetsarbetet är att sticka ut hakan. Att våga gå emot chefer eller kräva investeringar. Samtidigt gäller det att inte bli en HR-polis. Att inte säga ”ni ska”.

Arne Dahlberg kan visa siffror, men vet att det inte är så han vinner hjärtan. Cheferna måste själva inse varför jämställdhet är bra. En av lagercheferna sa till exempel att det inte gick att ha tjejer på lagret: ”Killarna vänder sig om och då blir det olyckor i trucktrafiken.” Arne Dahlberg började med sommarjobbarna, alla tjejer som sökte fick komma på intervju. Då exponerades arbetsledarna för fler kvinnor och andelen kvinnor i arbetsstyrkan ökade.

– Nästa år kom samma arbetsledare och sa ”Vi måste ha fler tjejer, det blev lugnare i trafiken då.”

– Jag måste bara visa dig Monsterzonen.

Avdelningen som är tillägnad energidrycken Monster går i mörka toner, här finns bord, stolar, svarta saccosäckar och ett fotbollsspel. Vi går förbi en målad skateboard på väggen i Spriterummet och en orange gunga på Fantaavdelningen. 

Det aktivitetsbaserade kontoret blev klart i mars och ingen har längre sin egen plats. När Arne Dahlberg gick igenom forskningen om aktivitetsbaserade kontor upptäckte han att det var en grupp i studierna som inte fann sig till rätta lika bra som de andra: medelålders män.

– Jag inser ju att jag är en av dem. Jag har inte märkt av den känslan själv, men kan förstå det där med att ha sin egen hörna och ”mitt revir”. Därför uppmuntrar vi folk att använda sina skåp. Där har jag tapetserat med mina familjebilder.

Vi får titta på läskmaskinerna genom fönstret i den låsta dörren eftersom personalchefen inte har behörighet att trampa in i produktionen. 

Vi får inte komma in på lagret heller, men Arne Dahlberg smiter in när några kollegor går ut. Det skräller när vi går upp för metalltrappan. Däruppe blickar vi ut över ett landskap av läskbackar i rött, gult och grönt. Lagret är stort som 13 fotbollsplaner och här ryms sju miljoner liter – en veckas produktion. 

Det var aldrig hans plan att jobba med jämställdhet. Men med åren har han insett att mammans kamp sprider ett eko inom honom, jämställdhet är en viktig fråga.

I framtiden är han sugen på Europa, känner sig nyfiken på Belgien som har den största organisationen i den grupp som svenska Coca-cola tillhör. 

– Företaget har också tillsatt en jämställdhetstjänst på Europanivå. Den rollen skulle jag kunna tänka mig.  

Text: Jennie Aquilonius, Akademikern

Reportaget ovan är en del av magasinet Akademikern 6/2017. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf här!

up 120