Ett år sedan #metoo startade – vad har hänt?

Sedd av 63

Akademikern. För ett år sedan kom de första #metoo-uppropen. Kriminalvårdens upprop lämnades direkt till ledningen, nu är flera förändringar på gång.

Senast ändrad 10:49, 7 Nov 2018
Foto: Sari Richert.
Malin Isaksson.

I oktober förra året drog #metoo-kampanjen igång. Vittnesmål från hela världen om sexuella övergrepp, maktmissbruk och trakasserier lyftes fram och i Sverige hakade bransch efter bransch på. Några upprop var fackförbundens #inteförhandlingsbart, Svenska kyrkans #vardeljussocialarbetarnas #orosanmälan och Kriminalvårdens #virivermurarna.

#Virivermurarna undertecknades av 954 kvinnliga medarbetare inom Kriminalvården. I en Facebook-grupp beskrev de också trakasserier och särbehandling som de utsatts för på jobbet.

Malin Isaksson, är tillförordnad hr-expert och en av initativtagarna till #virivermurarna.

Vad fick ni för respons efter att ni lämnat in uppropet?

– Det var bara positiva kommentarer som vi fick. Det var bra att vi lämnade uppropet direkt till ledningen eftersom det ledde till att vi snabbt fick en dialog med dem. Jag tror det underlättade för att det skulle börja hända saker i organisationen, säger hon.

Nu har det gått ett år, vad har hänt?

– Ett år är ganska kort tid för dessa frågor, det är ett stort förändringsarbete som måste till. Men hr-avdelningen har skrivit nya riktlinjer om kränkande särbehandling och håller på att revidera riktlinjen för likabehandling utifrån den nya lagstiftningen om aktiva åtgärder, säger Malin Isaksson och fortsätter:

– Även enhetschefen för arbetsmiljö och arbetsgivarstöd har deltagit vid chefsdagar i olika regioner för att prata om de här frågorna. Vi som tog initiativ till uppropet har också varit med för att prata om uppropet och om myndighetens verktyg för att förändra samtalsklimatet och förhindra, stoppa och förebygga trakasserier. Vi har också berättat att det går att skicka medarbetare på samtalsledarutbildning för metodstödet ”åskådarens roll i ett jämställt samtalsklimat”, vilket är ett konkret verktyg för att stoppa jargong med kränkningar och trakasserier i grupper.

Drygt ett halvår efter att Malin Isaksson och kollegorna Katarina Risberg och Mia Blomberg lämnade in uppropet hade de möte med myndighetens hr-direktör, säkerhetsdirektör, en enhetschef och en sektionschef från hr-avdelningen.

– Då lyfte vi att vi efterlyser en uttalad långsiktig strategi för att förbättra arbetsmiljön i hela organisationen, så att inte arbetet blir personberoende. Värsta scenariot är ju att det här om ett år ska falla i glömska.

Vad hoppas du på framöver?

– Uppropet visade att det finns allvarliga problem där personal blir utsatt av annan personal för sexistiska kränkningar. Det är oacceptabelt och ingenting som någon ska behöva utstå på sin arbetsplats. Jag hoppas vi blir en av de mest välfungerande arbetsplatserna som finns framöver. Att frågan tas på allvar och att vi jobbar med den hårt, säger Malin Isaksson. 

Text: Stina Loman.

up 34