Din hjärna är en uråldrig typ

Sedd av 26

Forskning. Din kropp må sitta vid ett skrivbord. Men din hjärna tror fortfarande att du lever på savannen.

Senast ändrad 12:01, 19 Mar 2020
1 av 3
Har din inre stenåldersmänniska fått en för trång kostym?
2 av 3
Katarina Gospic, forskare och författare
3 av 3
Katarina Blom, psykolog och författare

”Känn dig själv.” Så löd mottot vid det antika oraklet i Delfi. Samma sak skulle med fördel kunna stå inristat ovanför varenda arbetsplats. Enligt Katarina Gospic, hjärnforskare och författare, skulle nämligen dagens arbetsliv fungera mycket bättre om fler bara tog till sig lite basal information om hur vårt viktigaste organ fungerar.
– När jag doktorerade på ämnet kring hjärnan och beslutsfattande blev det tydligt för mig att människor har noll koll. Det gäller både inom näringslivet och bland politiker, som verkligen styr över andras liv. Är inte det absurt?
Vilka krafter är det som driver oss mot vissa beslut? Hur motiverar vi våra medarbetare? Vad får oss själva och andra att prestera? Svaren finns numera att tillgå. De senaste decennierna har nämligen kunskapen om hjärnan exploderat, tack vare helt ny avancerad teknik.

Så vad är det då som vi funnit i oss själva?
En uråldrig typ. En som lever för dagen, ogillar snabba förändringar och helst inte släpper blicken från savannens potentiella hot.
– Grundläggande finns två hjärnstrukturer att hålla reda på. Belöningssystemet, eller striatum, är inriktat mot, just det: belöningar. Företrädelsevis de som är störst och kommer snabbast. Det är striatum som gör att vi hellre svarar på mejl och sorterar post it-lappar än tar tag i långsiktigt viktiga frågor, berättar Katarina Gospic.
Den andra strukturen, amygdala, styr vår rädsla och ställer oss inför att fly eller fäkta. Den kan aktiveras av ett lejon eller en aggressiv överordnad. Men också av mindre motgångar än så.
– Om du på vägen till jobbet trampar i något som en hund gett ifrån sig blir du jättearg. När du sedan stöter på mig och inser att jag inte har skickat det där mejlet som du sade åt mig att göra, så skäller du ut mig. Det är ett scenario där amygdala är väldigt framträdande.
Tack och lov finns det en tredje aktör i hjärnans vardagsdrama: frontalloben. Det är den som reglerar de två strukturerna, och som kan få dig att borsta bort hundskiten och hålla god min när du kommer till arbetet.
Om du är medveten om allt detta kan du alltså, är tanken, identifiera dina reaktioner och i bästa fall kontrollera dem. Kunskapen kan också hjälpa dig att hantera omgivningen. Om du vill stimulera någons belöningssystem ska du till exempel ofta ge positiv feedback. Ett annat sätt att skapa motivation hos andra är att ge dem hög grad av frihet över sitt arbete.
– Vi människor tycker om att bestämma över oss själva. Det yttrar sig tidigt. När spädbarn är runt 4 månader vill de äta själva – det är en överlevnadsmekanism. Hjärnan vet att om någon annan bestämmer över ditt öde kommer den personen att prioritera sig själv före dig, säger Katarina Gospic.
 
Det här med att kontrollera sina impulser låter kanske enkelt. Det är det inte. Särskilt inte i vår tid. Katarina Gospic berättar att dagens arbetsliv, med sin stress och sitt informations­överflöd, kopplar bort frontalloben och försätter oss i savann-nervigt överlevnadsmode.
Desto viktigare då att vi får koll på de kognitiva mekanismerna. Ett sätt att göra det på är att föra en ”stressdagbok”, eller ”hjärndagbok”, där man benar ut vilka relationer och uppgifter på jobbet som skapar stress och oro. Det rekommenderar Katarina Blom, psykolog och författare.
– Ofta tänker vi om oss själva att vi är mer förståndiga, rationella och coola än vi är. Men i själva verket blir vi människor stressade av i stort sett samma saker, som förändringar till exempel. Det här är inget att skämmas för. Det är mänskligt. Det är din urgamla hjärna som vill ta hand om dig. Den försöker varna för någonting, men den vet inte när det är konstruktivt att varna eller när den drar i alarmklockan i onödan, berättar hon.
Genom stressdagboken kan man alltså kartlägga sina reaktioner och se om de är motiverade eller inte. Nästa steg är konkret problemlösning.
Här ska man fråga sig om problemen på jobbet är inom ens kontroll att påverka. Om de är det kan man försöka hitta en åtgärd. Om inte måste man förhålla sig till fakta.
– Det är bra att sätta ord på det för sig själv: Jag gillar det inte, men jag väljer att acceptera det, för min egen skull, för att inte stånga mig blodig mot något jag ändå inte kan påverka.

Det finns naturligtvis ytterligare ett alternativ: Att lämna arbetsplatsen. För att få en balanserad syn på sin arbetssituation gäller det dock att inte förbise de positiva sidorna av den. Det är nämligen lätt hänt. Av evolutionära skäl har hjärnan lärt sig att särskilt fokusera på sådant som stör oss.
– Vi människor har ett negativt filter, som gör att obehagligt laddad information lämnar ett starkare avtryck hos oss än positivt laddad. Studier visar till exempel att de negativa känslorna när vi förlorar en viss summa pengar är starkare än glädjen när vi vinner samma summa, säger Katarina Blom.
De senaste åren har hjärnans funktion och betydelse uppmärksammats stort medialt, oavsett om det har handlat om ledarskap, arbetsmiljö eller barns relation till skärmar. Kanske är självkännedomens tid till sist här. Hjärnforskaren Katarina Gospic, som länge försökt öppna allmänhetens ögon för den nya kunskapen, hoppas det.
 – Hjärnan är trög, det tar tid för den att ta in nya fakta. Första gången man hör något nytt är det obehagligt och svårt. När man får höra det många gånger börjar man till sist att mjukna, säger hon.

up 23