Akademikern Plus: Stenungsund skapar arbetsglädje

Sedd av 792

Akademikern. För att hjälpa klienter måste socialtjänsten utstråla lust och energi. Stenungsund vill ge personalen rätt förutsättningar att göra ett bra jobb.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016
Foto: Stefan Edetoft.

På strandvägen 15 i den gamla badorten på västkusten håller Stenungsunds socialtjänst till. Sommarvillorna på andra sidan viken är enhetligt vita, i linje med kommunens bestämmelser. På lunchrasten kan tjänstemännen sätta sig i solen vid gästhamnen och höra segelbåtarnas fendrar knarra.

Men blå himmel och saltvatten betalar inte hyran, minskar arbetsbelastningen eller rekryterar nya kollegor. Vid årsskiftet 2014-2015 hade Stenungsund stora problem med bemanningen, särskilt inom individ- och familjeomsorgen. De blev varse samma spiral som flera andra kommuner i Göteborgsregionen redan upplevt: En socialsekreterare byter kommun och får upp sin lön med ett antal tusenlappar. Kollegorna inspireras och gör samma sak. Arbetsbelastningen ökar för dem som är kvar och stämningen sjunker, vilket gör att även de ser sig
om efter nytt jobb. 

– Om vi ska hjälpa människor måste vi själva förmedla hopp, lust och energi. Att arbeta i socialtjänsten är ett krävande arbete, men också otroligt stimulerande och roligt – om man har rätt förutsättningar, säger Camilla Blomqvist, sektorschef på socialtjänsten. 

För att bryta trenden gick Camilla Blomqvist till politikerna och förklarade läget: Det var svårt att få personalen att stanna och att tillsätta nya tjänster, flera var sjukskrivna, samtidigt som arbetsbördan ökade. Kommunen hade halkat efter i löneutvecklingen och låg på nedre halvan bland Göteborgsregionens kommuner. 

 

Att få politikerna att se och förstå socialtjänstens behov är ett långsiktigt arbete, menar Camilla Blomqvist, som hon ständigt jobbat med under sina sex år som socialchef i kommunen. Viktigt är också att inte för ofta ropa att ”vargen kommer”, för att parafrasera den gamla sagan om Peter och vargen. 

– Att arbetsuppgifterna kan vara tuffa får inte överskugga hela verksamheten, säger hon. 

Politikerna lyssnade och agerade. Lönerna höjdes, både för nyanställda och för dem som redan fanns på plats. Nu ska ingen myndighetsutövande socionom tjäna mindre än 29 000 kronor i månaden. 

Men det räcker inte att skjuta till ett par tusenlappar i lönekuvertet för att folk ska vilja stanna kvar på sin arbetsplats. Ett påslag kan vara ett sätt att bryta en spiral av arbetsplatsbyten, men man måste samtidigt jobba med arbetslusten och glädjen – inte minst för dem som varit på arbetsplatsen under en längre tid. Det är Camilla Blomqvist och det lokalfackliga ombudet Christian Larsson övertygade om.

– Att ha kul tillsammans på jobbet är helt centralt tror jag. Att se havet glittra och segelbåtar åka förbi är en av alla småsaker som gör att jag trivs på jobbet. Men viktigare är att vi försöker ha öppna dörrar för varandra, säger Christian Larsson.

För att ta reda på hur medarbetarna upplevde arbetssituationen anordnades en mindre konferens.

– Det fanns ett missnöje med olika små eller större saker som jag trodde var självklart att det funkade. Både bland handläggare och chefer och i de olika sektionerna som individ- och familje-
omsorgen, funktionshinder eller äldreomsorgen, säger Camilla Blomqvist.

Ett stort problem var att det saknades arbetsledning. 

– På vissa avdelningar arbetade handläggare rakt under enhetschefen och det var inte alls bra. 

En åtgärd blev därför att arbetsledning kom till där det saknades så att ingen längre jobbade direkt under enhetschefen.

Det mentorskap som tidigare bara funnits för nya socialtjänstchefer utvidgades till att omfatta samtliga som började jobba i socialtjänsten. På det viset vill man både se till att nyanställda får en god start och lyfta erfarna medarbetare till något som liknar näringslivets ”seniors”. 

– Vi jobbar mycket med att försöka koppla ihop medarbetare på olika sätt. För en nyanställd är det skönt att känna att man har ”rätt” att komma med frågor, att inte känna sig som en belastning, säger Camilla Blomquist.

 

Många socionomer berättade att de var upptagna med administration. För att ta reda på vad de faktiskt gjorde på arbetet gjordes en arbetstidsmätning under två tvåveckorsperioder. Då visade det sig att de som de trodde jobbade mest utåtriktat var de som hade minst kontakt med kommunens invånare.

En som sett hur jobbet som handläggare i socialtjänsten förändrats över tid är Catarina Jutendahl, i dag chef för individ- och familjeomsorgen. 

– Jag saknar lite av det sociala arbetet som det var förr. På 1980-talet när jag började som handläggare fanns det mer tid att vara en del av klienternas förändringsarbete och till exempel följa med på läkarbesök och till Arbetsförmedlingen. 

I dag är arbetet mer administrativt, på bekostnad av det sociala. För att lyfta bort en del av pappersarbetet från handläggarna har man nu utlyst en tjänst som administratör. Ett steg i rätt riktning, tycker Catarina Jutendahl.

– Jag tror att vi behöver föra tillbaka det nära klientarbetet för att det ska kännas roligare och bli mer tilltalande att jobba, säger hon.  

Men kanske är det allra viktigaste att bli sedd. Det tror Malin Ewers, som började jobba som handläggare på enheten för försörjningsstöd 2013. Efter att hon började i Stenungsund har hon även hunnit med att göra en utflykt till en socialtjänst i Göteborg. Att jobba med barnutredning i en större stad lockade – men det dröjde inte många månader innan hon sökte sig tillbaka till Stenungsund, nu som barnsekreterare i familjehemsgruppen.  

– Det var hierarkiskt på ett annat sätt än här. Det kändes inte som att man lyssnade på medarbetarna på samma sätt, och det är inte så jag vill jobba. När det är något vi är missnöjda med här så kan vi samtala om det, säger Malin Ewers.

 

I Stenungsund bor 25 000 invånare, att vara lagom stort är en annan av Stenungsunds goda, yttre förutsättningar. Socialtjänsten är inte så liten att man måste gå utanför sitt ansvarsområde för att verksamheten ska gå ihop, och inte så stor att alla blir isolerade öar.

– Det är viktigt att känna sig värdefull i det här jobbet, att man blir sedd. Det känner jag att jag blir i den här kommunen. Jag känner att ledningen tycker att jag gör ett bra jobb, säger Malin Ewers.

Hur ser det då ut i dag, har satsningarna gjort att Stenungsund brutit den negativa trenden? 

– Personalen har uppskattat att ledningen tagit tag i frågor som lön och arbetsledning. Personalsituationen har blivit stabilare, men arbetsbelastningen är fortfarande hög på vissa enheter, säger Christian Larsson. 

Nu väntar en omorganisation som kommer att föra med sig nya utmaningar och problem. Därför är det viktigt att jobba med systematisk uppföljning, tror Camilla Blomqvist och Christian Larsson. Något annat som kan förbättras är att jobba med karriärmöjligheter inom socialtjänsten, genom att till exempel erbjuda specialistutbildningar. 

– VI måste se till att processen hela tiden hålls levande. Arbetsmiljöarbete är ingenting man kan bocka av, säger Christian Larsson.  

Text: Adam Westin, Akademikern

Läs mer!

up 504
Kommentera inlägget på vår medlemssajt