Akademikern Plus: Nu siktar socialtjänsten uppåt

Sedd av 702

Akademikern. Kunskap, vilja och engagemang. Nu börjar allt fler kommuner ge socialtjänsten bättre förutsättningar att göra sitt jobb.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016
Foto: Rasmus Meisler.

Efter år av hårda arbetsvillkor inom socialtjänsten fanns det inte längre personal att anställa och de som fortfarande jobbade kvar gick på knäna. Men då yrkeskåren tidigare ropat till döva öron så börjar de många larmrapporterna nu att slå rot. Runt om i landet höjs löner, arbetsbelastningen ses över och olika typer av stöd i arbetet införs. 

– Personalomsättningen var hög redan för tio år sedan men då lade man skulden på individen. De hade för höga krav och jobbade ineffektivt. Nu börjar man se de strukturella problemen, även från politiskt håll, säger Wanja Astvik, forskare i arbetspsykologi vid Stockholms universitet som i många år följt socialtjänstens arbetsvillkor

En starkt bidragande orsak tror hon är att personalomsättningen helt enkelt gått över styr. I sin forskning har hon sett ett direkt samband mellan organisationens förhållningssätt gentemot personalen och viljan att jobba kvar. Medarbetare i organisationer där arbetsgivaren tycks bry sig om arbetsvillkoren är inte lika benägna att söka andra jobb. 

– Därför vill jag att fler kommuner tar sitt arbetsgivaransvar på allvar, säger Wanja Astvik. 

Det har även Arbetsmiljöverket sett ett behov av. 2015 påbörjade de en inspektion av arbetsvillkoren och arbetsmiljön inom socialtjänsten. Den ska pågå till 2017 och omfattar hela landet. En av dem som utfört inspektionerna är projektledaren Eva Karsten

– För personalen är det viktigt att det finns en vilja att skapa ett bra arbetsmiljöarbete och flera av kommunerna jag varit i har börjat ta tag i situationen, säger hon. 

I de kommuner där förbättringsarbetet nått längst har frågan lyfts från enheten till en högre nivå. För att nå framgång menar Eva Karsten att det behövs en bra dialog med de lokala politikerna och kommunledningen. Är de närvarande och har en förmåga att se möjligheterna så återspeglas det på alla nivåer i organisationen. 

– Då kan man ha en kommunikation kring problemen. 

Viktigt är också att lyfta blicken från frågan om resurser. Fler socialsekreterare är inte hela lösningen. 

– Du kan ha massor av personal, men har de inte rätt utbildning och stöd så fungerar det ändå inte. Därför är introduktion och stöd jätteviktigt, säger Eva Karsten. 

Den del av socialtjänsten där problemen med hög arbetsbelastning och personalomsättning varit särskilt akut är den sociala barn- och ungdomsvården, där många nyexaminerade socionomer får sitt första jobb. 

Till slut hamnade frågan på regeringens bord som efter samtal med fack och arbetsgivarorganisationer tillsatte en nationell samordnare. Uppdraget gick till Cecilia Grefve som till och med 2017 ska föra en dialog med kommunerna om de utmaningar och möjligheter som finns och driva på utvecklingen. Hittills har hon besökt 51 kommuner. Trots att hon sett stora brister så ser hon också flera positiva signaler. 

I alla kommuner hon besökt är arbetsvillkoren inom den sociala barn- och ungdomsvården en angelägen fråga även för politikerna och många har redan påbörjat ett förbättringsarbete, bland annat genom att ta fram introduktionsprogram för nya socialsekreterare. Nyligen har också Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram ett webbaserat introduktionsstöd som ska bli tillgängligt för alla. 

Under sina besök har Cecilia Grefve hört en hel del diskussioner om styrsystem och organisation. På flera håll funderas det kring hur socialtjänsten kan förändras i grunden för att skapa en bättre tillgänglighet för medborgarna, samtidigt som medarbetarna
kan få en bättre helhetsbild. 

Själv är Cecilia Grefve inne på att dagens sätt att organisera socialtjänsten, med specialiserade enheter, behöver brytas upp. Det har hon också sett att vissa kommuner börjat skissa på.

– Ibland tror jag att kravet på specialistkunskap får oss att tro att det behövs en specialiserad organisation. Det kan vara bra för man får jobba med en sak, men det innebär också att någon får jobba med de tyngsta uppgifterna hela tiden. Det håller inte i längden.

Dessutom finns det anledning att fundera på hur en socialsekreterares arbetsdag ser ut. Enligt en omfattande mätning som gjorts på uppdrag av den nationella samordnaren tillbringar en socialsekreterare ungefär en timme om dagen med att fysiskt möta de barn och föräldrar som behöver stöd. 

– De som sökt sig till yrket vill i regel jobba med människor och förändring, men fastnar bakom skrivbordet. Kunskap, vilja och engagemang finns, men socialsekreterarna behöver få rätt förutsättningar att utföra sitt jobb, säger Cecilia Grefve. 

Enligt forskaren Wanja Astvik är det bästa sättet för de socialsekreterare som vill få i gång ett förbättringsarbete i den egna kommunen att börja organisera sig. Genom att enade föra fram frågor och lyfta problem ökar chanserna att få gehör. 

– Ska vi förbättra kvaliteten i socialtjänsten måste de som gör jobbet och som ytterst möter klienterna fortsätta ta upp problem och svårigheter, säger hon. 

Trots att bristerna fortfarande är stora är Wanja Astvik hoppfull. Den senaste tiden har det tagits flera initiativ som kan leda till förbättringar. Cecilia Grefves uppdrag som nationell utredare är ett sådant. Fack och arbetsgivarorganisationen SKL har frågan på agendan. I vissa kommuner har ett systematiskt förbättringsarbete där fack och arbetsgivare arbetar tillsammans för att hitta lösningar inletts. Det har också börjat diskuteras hur styrsystemen påverkar verksamheten i offentlig sektor. Precis innan sommaren tillsatte regeringen en Tillitsdelegation med uppdrag att arbeta för ökad tillit i styrningen av den offentliga sektorn. Ett syfte är att bättre ta till vara på medarbetarnas kompetens. 

– Allt det här tyder på att politikerna är engagerade. Något håller på att hända, säger Wanja Astvik.  

Text: Annika Larsson Sjöberg, Akademikern

Ur magasinet Akademikern Plus oktober 2016.

 

"Det börjar bubbla"

Camilla Sköld, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR ser en ljusning.

– Det börjar verkligen att bubbla. Det började med att det blev en annan ton i debatten. Flyktingströmmen blottlade den kris som redan var en realitet: Det gick inte att rekrytera längre. Sedan några månader kommer allt fler rapporter från olika delar av landet om seriösa försök att vända krisen.

Vad sker runt om i landet?

– Det började med att kommuner höjde ingångslönerna. Nu satsar några brett och systematiskt för att förbättra arbetsvillkoren, bland annat på närvarande chefer, introduktion, specialisttjänster, kortare arbetsdagar och administrativ personal så att socionomerna kan ägna sig åt myndighetsutövning.

Vilka är nycklarna till framgång?

– Att arbetsgivarna inser att det finns gott om socionomer, men att de väljer bort socialtjänsten på grund av arbetsvillkoren. Och att lyssna på professionens förslag till lösningar så att det blir en verklig dialog. 

Kommer man nå i mål?

– Jag hoppas det. Det gäller att vara uthållig och planera för förändringsarbete under flera år och vara beredd att skjuta till extra resurser, särskilt i början.

Text: Åsa Bolmstedt, Akademikern

 

Läs mer!

up 360
Kommentera inlägget på vår medlemssajt