Privata jobbcoachen: ”Säkerheten brister i hela branschen”

Jobbcoacherna i Rusta och matcha är Arbetsförmedlingens förlängda arm. De möter samma klientel och får därför också hantera deltagarnas frustration och besvikelse, exempelvis när de fått avslag på ersättning. Ändå finns inga tydliga krav på säkerhet för personalen, säger Kristina, handledare inom Rusta och matcha 2, som egentligen heter något annat. Hon vill vara anonym på grund av rädsla för repressalier på sin arbetsplats.

– När jag ser Arbetsförmedlingens kontor runt om i landet och arbetsmarknadsenheterna på kommunen bygga rigorösa säkerhetssystem blir det lite skevt. Det ställs inte alls samma krav i våra upphandlingar, utan verkar vara helt upp till varje aktör hur de jobbar med frågan.

Kristina berättar att det i branschen är mycket ensamarbete och incidenter med drog- och alkoholpåverkade arbetssökande och deltagare med dåligt psykiskt mående. Hotfulla situationer förekommer, men det leder inte alltid till tillräckliga förändringar i säkerhetsrutinerna, säger hon.

– Jag har själv varit med om att en deltagare, mitt i en situation där jag behöver sätta lite press på honom, tar fram en matlåda med ett ägg och börjar vifta med en vass kniv. Jag var ensam i rummet och hade inget larm. Det gick bra, men jag var uppskakad.

När säkerhetsrutinerna är vaga eller obefintliga får Kristina och hennes kollegor uppfinna lokala sätt att lösa potentiellt riskabla situationer och skapa en så trygg arbetsmiljö som möjligt.

– Jag sitter inte helt själv som många av mina branschkollegor gör, utan delar kontor med personer som jobbar med andra saker än matchning. Om jag ska träffa en deltagare ber jag dem att hålla koll, eller så ringer jag in andra från organisationen och kollar om de vill komma och jobba från mitt kontor. Jag är alltid noga var jag sitter i rummet så att jag har nära till dörren för att snabbt kunna springa ut.

Kristina poängterar att bristen på säkerhet är ett strukturellt problem i hela branschen. Många handledare arbetar under liknande förhållanden, om inte värre, säger hon.

– Jag har det bättre än de flesta andra aktörer här i stan, eftersom jag inte behöver sitta ensam på kontoret.

Vad tar arbetsgivarna för ansvar?

– Det handlar inte alltid om att säkerhet aktivt ignoreras, utan att det ofta saknas en etablerad säkerhetsstruktur att falla tillbaka på. Säkerhetskulturen är mindre utvecklad i privata verksamheter än på myndigheter. Finns det inte tydliga krav på säkerhet som följs upp, kommer det inte motivera investeringar i det, och det är antagligen inte heller inräknat i den ersättning som vi får för vårt jobb från Arbetsförmedlingen.

Vad skulle du vilja se för förändringar?

– Samma säkerhetskrav bör gälla för alla som arbetar med denna målgrupp, oavsett om de arbetar på Arbetsförmedlingen eller hos en privat aktör.