Panelen: Vad hoppas du på inför nästa år?

Åsa Lönnelid, huvudskyddsombud, arbetsförmedlingen, Sundsvall:

– Jag hoppas att vi ser ett slut på covid-19 så att vi får gå tillbaka till en mer normal verksamhet. Sen hoppas jag för Arbetsförmedlingens del att vi får mer tydlighet från politikerna om vart vi är på väg. Det har varit ett ganska kaotiskt år där personal har fått flytta mellan olika verksamhetsområden. Det är bra att vi kan ställa om snabbt, men det har varit otydligt för personalen hur länge man ska jobba med de nya arbetsuppgifterna. För egen del längtar jag efter att kunna resa igen och träffa kollegorna ute på kontoren. Det är inte samma sak att arbeta som skyddsombud på distans.

Alexander Jäätmaa, påverkansansvarig, Svenska Burmakommittén:

– Jag hoppas på att kunna resa till Burma igen. Vanligtvis gör jag några resor varje år, för att träffa samarbetsorganisationer och informanter på plats, men det har inte gått det här året. I stället har vi fått ha möten digitalt, men det blir inte samma slags kontakt, framför allt är det svårt att ta informella möten digitalt. Våra samarbetsorganisationer påverkas också negativt av pandemin, framförallt de som arbetar i fält. Där har restriktionerna gjort det svårare att utföra arbetet, samtidigt som pandemin slår hårt mot ekonomin.

Tobias Harms, diakon, Svenska kyrkan, Ronneby:

– Under senhösten har vi stängt ner alla våra aktiviteter. Många av de jag arbetar med, framför allt äldre, känner sig väldigt isolerade. Så jag hoppas att smittspridningen går ner och att vi kan börja öppna upp igen. Vi har samtalsgrupper för till exempel dem som förlorat en anhörig och för långtidssjuka. En del har vi kunnat fortsätta med på telefon, men det är besvärligare att dra igång nya grupper. När covid-19 försvinner ser jag fram emot att knyta mer av vår verksamhet till gudstjänsterna och satsa på barnfamiljer och unga vuxna som vi inte når lika bra som andra grupper.