Oro för snabb reformagenda – ”Riskerar sämre beslut”
Kritiker varnar för att Tidö-regeringen monterar ner rättsstaten. Dels genom en mycket snabb reformagenda, dels genom att anklaga myndigheter för att vara långsamma och för att vara aktivister. Hur står det egentligen till med den svenska demokratin?
Göran Sundström, professor i statsvetenskap, varnar för en för snabb reformtakt.
Akademikern ringde upp Göran Sundström, statsvetare vid Stockholms universitet. Även han varnar, liksom de över tusen jurister som skrivit under ett upprop, för att den snabba reformagendan kan utgöra ett hot mot rättsstaten.
Vad är då faran med att driva igenom många förändringar i ett högt tempo?
Att hålla hög fart är en känd strategi bland ledare som vill åstadkomma grundläggande förändringar och ge sig på fundamentala principer, menar Göran Sundström som är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Det kallas översvämningsstrategi eller ”flooding the zone”, när man skickar ut en stor mängd förslag på reformer som man vet kommer att bli hårt attackerade.
– Idén är att det inte spelar någon roll om några förslag blir nerskjutna på vägen, eftersom tillräckligt många kommer att klara sig förbi spärren för att man ändå ska åstadkomma det man vill, säger han.
Regeringen är pepprad av kritiska remissvar, i en omfattning vi aldrig tidigare sett.
Översvämningsstrategin backas upp av ett narrativ om att det är kris: Landet är i förfall, vilket motiverar exempelvis snabbare utredningar, menar Göran Sundström.
Men kan man vara säker på att det är en strategi och inte en övertygelse från Tidöpartiernas sida?
– Hur mycket regeringspartierna och stödpartiet tror på det här, tror jag varierar. Regeringspartierna är angelägna om att behålla regeringsmakten och måste då fullfölja Tidöavtalet. Problemet är att de har förhandlat bort rättsstatliga principer.
Den huvudsakliga risken är, som Göran Sundström ser det, att vi inte får allsidig belysning av de samhällsproblem vi har och av de förslag till åtgärder som presenteras. Enligt svensk tradition tillsätts stora utredningar som noggrant reflekterar över olika samhällsproblems beskaffenhet och möjliga lösningar på dessa. Nu är i stället både problembeskrivningarna och lösningarna precist givna på förhand.
– Risken är att vi får sämre beslut för medborgarna, för alternativen utreds inte ordentligt. Regeringen är pepprad av kritiska remissvar, i en omfattning vi aldrig tidigare sett. Men då har man nästan redan bestämt sig från regeringens sida. Det ser man, för den bortser i mycket hög grad från remissvaren.
Göran Sundström påpekar att beredningskravet varit sed i Sverige sedan mycket lång tid tillbaka. Regeringen ska lyssna på myndigheterna och anpassa sina förslag så att de följer lagar, vetenskap och beprövad erfarenhet. Men om statstjänstemännen känner sig ignorerade och överkörda riskerar relationen mellan politik och förvaltning – förvaltningskontraktet – att gå från tillitsbaserat till misstroendebaserat.
Man börjar känna sig som motspelare i stället för medspelare. Man blir misstänksamma mot varandra.
– Man börjar känna sig som motspelare i stället för medspelare. Man blir misstänksamma mot varandra. Regeringspartierna och stödpartiet säger mer eller mindre explicit att myndigheterna motarbetar regeringen och drar benen efter sig. Men myndigheterna ställer inte alls upp på den beskrivningen utan menar att det är väldigt svåra frågor som tar lång tid att bereda. Det handlar om lagförslag som i många fall är svåra att förena med grundläggande regler och principer. Det måste man jobba frenetiskt med för att få till, säger han.
De senaste åren har flera länder i vår omvärld gått mot svagare demokrati och ett mer auktoritärt styre. Denna autokratisering sker ofta genom en försvagning av den offentliga förvaltningen, menar Göran Sundström. Han tar Ungern (åtminstone före maktskiftet häromveckan) och USA som exempel, och säger att man där styr högsta domstolarna på ett regelvidrigt sätt medan myndigheter som jobbar med begrepp som mångfald, likvärdighet och etnicitet är hårt ansatta.
Göran Sundström drar sig inte för att säga att även den svenska regeringen har börjat ge sig på domstolar och förvaltningsmyndigheter på ett sätt som riskerar att undergräva deras legitimitet.
– Det är inte bara en risk, det pågår redan.