• 14 februari, 2025
    KRÖNIKA

    Om att se värdet av dem som inte är ekonomiskt produktiva

    När Uppdrag granskning visar misär på boenden utmålas hela yrkeskårer som skyldiga, men det kräver politisk vilja för att få till en förändring, skriver Ulf Fogelström. ”Socialarbetare behöver fler verktyg, fler bostäder, mer stödpersoner på boenden så att förvaringskänslan minskar.”

    Ulf Fogelström.

    Foto: Akademikerförbundet SSR / Getty images

    Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

    SVT:s Uppdrag granskning har inte gjort sig kända för att vara ”å ena sidan, å andra sidan” vilket kan vara uppfriskande i tider där även heilande ska diskuteras utifrån ett sådant perspektiv. Framför allt kan det hjälpa till att tag i samhällsproblem som vi valt att av olika skäl negligera. Misären på lågtröskelboendet Rysseviken som Uppdrag granskning tog upp i sitt program (den 22 januari) till exempel är fruktansvärd och går inte ens att kalla vinklad eller ensidig.

    Uppdrag granskning avslöjar redan i titeln att här finns inga tvivel: ”Lämnade att dö

    Annars hade ju ett enkelt frågetecken kunnat mildra det hela, men vara lika talande.

    Här kan de redan i titeln mer eller mindre förtala hela yrkeskårer. Fast om man som kommunanställd socialarbetare i stället för att gräva ned sig i det och gå i någon sorts meningslös debatt, och säga: ”Nej, vi lämnar dem inte att dö så klart. Och de som jobbar där gör allt de kan utifrån sina resurser.”, så kanske man i stället bör ta fasta på det som är relevant? För det finns saker att ta fasta på och fundera över i programmet.

    Nu är det ju inte heller så att programmet väcker oss ur ett ide. Socialarbetare har att arbeta med många människor som ofta kommer med en mycket svår bakgrund och vars vilja vi inte kan styra över. Socialarbetare kan inte heller beställa en bostadsmarknad som är till för människor och inte för fastighetsbolag. Välarbetade planer går i stöpet av olika skäl. Harm reduction är ofta både den värdigaste metoden och också den mer framgångsrika för att den kan ske i enlighet med personens egen vilja och förmåga här och nu. Ibland används tvång.

    Men att tvinga en vilja att vilja något annat är inte så enkelt eller framgångsrikt. Behandlingshem låter bra, men vi har inte forskning eller erfarenhet som tyder på att det finns större framgångar bakom det än öppenvård. Samtidigt är detta ett svårforskat område. Och ingen vård fungerar för den som inte har motivation. Motivation i sin tur kan bero på flera aspekter. Det beror på att det är komplext. (Herregud, jag kan ju se på mig själv ibland och har svårt att göra den enklaste av förändringar att bestå.)

    Man skulle till exempel kunna säga att vi som samhälle skulle kunna vara rikare, ödmjukare, snällare men vi väljer att göra oss fattigare och elakare och väljer bort det gemensamma så att effekten blir att vi ställer grupper mot grupper.

    Men det kräver också att vi ser värdet i människor som kanske inte är eller kan bli ekonomiskt produktiva även efter att minnet från tv-programmen ebbar ut.

    Det ska sägas att många av våra boenden där människor med beroendeproblem bor inte prioriteras. Det är människor med svaga resurser och de är inte väljarvinnande målgrupper för politiker och är ur kvartalsbudgetperspektiv dyra. Vi kan påtala att boenden har brister men får sällan gehör. Av sådana skäl får man också uppskatta Uppdrag gransknings ambition. Även boenden med mer permanent status är tämligen nedgångna. Jag har mött klienter som anser sig bo i råtthål och som betvivlar att någon från socialtjänsten någonsin satt sin fot där.

    Det krävs med andra ord en politisk vilja och en hel del investeringar. Men det kräver också att vi ser värdet i människor som kanske inte är eller kan bli ekonomiskt produktiva även efter att minnet från tv-programmen ebbar ut. I viss mån handlar det om att faktiskt bara göra många människors liv mer värdiga. Eller en skälig levnadsnivå som det heter. Vi behöver se mer av ett helhetsperspektiv, där ärligt talat grundtrygghet är viktigt, men även en känsla av sammanhang, mening och hopp men också förståelse för att harm reduction inte är lika med ”att lämnas att dö”. Socialarbetare behöver fler verktyg, fler bostäder, mer stödpersoner på boenden så att förvaringskänslan minskar.

    Fattiga personer med beroendeproblem och/eller psykiska svårigheter är inte prioriterade i vårt samhälle och framtiden ser inte ljus ut ur ett politiskt och ekonomiskt perspektiv, men då är det tur att vi har dedikerade behandlingsassistenter och socialsekreterare som prioriterar dem.

    Ulf Fogelström, socialsekreterare i Stockholms stad och förtroendevald för Akademikerförbundet SSR:s lokalförening i Stockholms stad

    Senaste nytt

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

    Senaste nytt

    AVTALSRÖRELSE

    Kräver flexiblare arbetstider och möjlighe...

    Akademikerförbundet SSR har lämnat över sina krav in...

    28 mars, 2025

    ARBETSFÖRMEDLING

    Privata arbetsförmedlare sägs upp

    Arbetsförmedlingen ska avsluta samarbetet med ett hu...

    28 mars, 2025

    AVTAL

    Hårda förhandlingar kring arbetstidsförkor...

    Avtalsrörelsen är på upploppet och nu pågår intensiv...

    25 mars, 2025

    ARBETSRÄTT

    Allt vanligare med avsked efter ändrade LA...

    Att arbetsgivare tar till den strängaste åtgärden – ...

    25 mars, 2025

    Läs även

    KRÖNIKA

    Varför är Akademikerförbundet SSR och dess...

    Fackföreningar borde visa mer mod och jävlar anamma....

    6 mars, 2025

    UTBILDNING

    Utredare: Blivande socionomer behöver mer ...

    Slutbetänkandet av den statliga utredningen av socio...

    4 mars, 2025

    KRÖNIKA

    Skolkuratorn: ”Om jag gjort vad jag kunnat...

    Bristande resurser för att hjälpa unga tär. Både på ...

    3 mars, 2025

    SKOLSKJUTNINGEN

    Efter skolskjutningen: ”I ett sånt här läg...

    Dagen efter den värsta skolskjutningen i Sveriges hi...

    5 februari, 2025