Ökad risk för ohälsa för särskilt utsatta barn

2 500 unga vuxna i åldrarna 20–24 år deltog i studien, som genomfördes av Åsa Cater vid Örebro universitet på uppdrag av Socialstyrelsen. De fick svara på frågor om sin uppväxt för att fastslå om de utsatts för fysiska, verbala eller sexuella övergrepp, försummelse, stöld, rån eller bedrägeri, eller om de bevittnat våld. Studien tittade också på deltagarnas hälsa i vuxen ålder.

Av kvinnorna hade 28 procent utsatts för tre eller fler former av utsatthet. För männen var samma siffra 20 procent. Totalt sett svarade 92 procent av de tillfrågade männen och 88 procent av kvinnorna att de drabbats av någon form av utsatthet. Åsa Cater understryker att det rör sig om ett vitt spektrum av utsatthet, och att riskerna ökar markant för polyviktimiserade personer – det vill säga de som är utsatta på flera olika sätt.

– Det är en liten grupp barn som står för väldigt stor del av utsattheten, både i hemmet och i skolan. De drabbas verbalt, fysiskt, sexuellt, och bevittnar våld. Det är också de som mår absolut sämst. Den här studien bekräftar att när man utsätts på flera olika sätt och i olika miljöer är det särskilt problematiskt, säger Åsa Cater.

Alkoholproblem och ångest

Risken för både psykisk ohälsa och beteendeproblem var många gånger 2–4 gånger högre för dem som utsatts på flera olika sätt. Sambanden är tydliga för både män och kvinnor, även om ohälsan ofta tar sig olika uttryck.

– Människor som är utsatta i unga år lider i högre grad av ångest, posttraumatisk stress och självskador som vuxna. Dessutom hamnar fler av dem i kriminalitet. Bland kvinnor är depression vanligare medan män oftare försöker begå självmord eller får problem med alkohol, säger Åsa Cater.

Trots det var det få av de tillfrågade som anmält något till polis, socialtjänst eller någon vuxen, vare sig det gällde handlingar riktade mot dem själva eller när de bevittnat våld mellan föräldrarna. Bara en liten del fick professionellt stöd. Knappt en av tio av de mest utsatta uppgav att de fick stöd från socialtjänsten. Fler fick hjälp från en kurator, men barn med mer komplicerad problematik fick inte mer stöd än andra utsatta barn.

Forskning saknas

Forskningen har i stor utsträckning studerat olika former av utsatthet under barndomen som separata fenomen. Det krävs mer kunskap om hur dessa samverkar och vilka konsekvenser multipel utsatthet kan få i vuxen ålder, slår studien fast. Med bättre kunskap om risker och deras konsekvenser har personer som arbetar med barn och unga bättre förutsättningar för att göra korrekta bedömningar. Det är viktigt att socialarbetare använder sig av strukturerade bedömningsinstrument i kombination med erfarenhet för att bedöma risker, anser Åsa Cater.

– Vi kommer aldrig att kunna skydda barn enbart genom att kryssa i rutor i ett formulär. Men det räcker inte att bara lita på sin erfarenhet och intuition som yrkesperson, säger hon. 

Ylva Mossing