Ny strategi mot våld och trakasserier på jobbet

I slutet av april fattar riksdagen beslut om att ratificera ILO:s konvention 190 om våld och trakasserier i arbetslivet. Genom att ratificera konventionen markerar Sverige tydligt att alla har rätt till ett arbete som är fritt från våld och trakasserier, sade arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) i samband med ett pressmeddelande om propositionen. Ett viktigt steg, konstaterade partikollegan Nina Larsson, jämställdhetsminister.

Men i praktiken innebär ratificeringen inga större förändringar för svensk arbetsmarknad, säger Anna Middelman, tidigare chefsjurist och rättschef på Arbetsförmedlingen, och den person som ledde utredningen om konventionen.

– Nej, bedömningen är ju att Sverige inte behöver införa några nya lagar eller andra regler, på grund av konventionen. ILO-konventioner är dessutom ofta ganska breda och innehåller sällan direkta sanktioner. Däremot innebär ratificeringen, att om arbetsmarknadens parter skulle anse att Sverige bryter mot den här konventionen, finns det i alla fall ett förfarande där man kan få det processat inom ILO. Och då kan staten Sverige få kritik.

Läs också >> Sverige kan skriva under konvention mot våld och trakasserier i arbetslivet

I utredningen kom ni fram till att konventionen kunde genomföras utan lagändringar, men ni ville se ett förtydligande i lagen om att arbetsmiljön så långt som möjligt ska vara fri från våld och trakasserier. Varför?

– Därför att det framkom från arbetsmarknadens parter att det fanns mycket som var oklart om vad som menas med trakasserier. Eftersom reglerna finns i flera olika regelverk – straffrätt, diskrimineringsrätt, arbetsrätt och arbetsmiljörätt, med mera – kan det vara svårt att få en överblick. Vi föreslog att man bör klargöra i lagen, att den omfattar också trakasserier och våld.

Utöver förtydliganden i lagen föreslog utredningen även informationsinsatser, som förklarar gällande regelverk och arbetsgivarens ansvar i arbetet mot våld och trakasserier.

– Vad som framför allt kan vara svårt att förstå är hur de här olika regelverken hänger ihop.

Har det kommit några sådana utbildningsinsatser?

– Nej, vad jag vet har man inte gett det uppdraget till Arbetsmiljöverket eller någon annan.

Du ville också att man skulle utreda möjligheten av att använda ID-nummer i stället för personalens namn vid myndighetsutövning. Vad skulle vara fördelen med det?

– Hot och våld mot tjänstepersoner har ökat, särskilt inom vissa yrken. Vi pratade framför allt om socialsekreterare och myndigheter som fattar obekväma beslut. Där skulle man kunna anonymisera utanför myndigheten. Inte generellt, förstås – man måste hitta ett sätt att balansera mot rätten till insyn och offentlighet, vilket är minst lika viktigt.

Har det hänt något på den här punkten?

– Det har skett vissa förändringar. Skyddet har stärkts för en del grupper, till exempel blåljuspersonal. I förvaltningslagen har man också infört en regel som innebär att myndigheter i vissa fall kan avstå från att uppge vem som fattat ett beslut när de underrättar om det, om det finns risk för hot eller våld.

Samtidigt, berättar hon, är det fortfarande så att den som är part i ett ärende har rätt att ta del av beslutet och se vem som fattat det.

– Det är alltså bara i det första läget man kan ta bort namnet. Här har Lagrådet och andra sagt att det därför kanske inte ger så stor effekt, men lagstiftarens intention var att man ville göra någonting – och åtminstone hindra dem som agerar i affekt.

Tycker du att man bör gå vidare med den här frågan?

– Ja, jag tycker att man kan titta på det djupare faktiskt. Tjänstepersoner är ibland väldigt utsatta.

Konventionen ratificeras snart – vad är viktigast att göra framöver?

– Jag tycker fortfarande att det viktigaste är att samla och sprida informationen om regelverket på ett tydligt sätt. Det är svårt för arbetsgivare att samlat förstå vad de har för ansvar och jag tror att det inte finns så många som har tid och ork att läsa igenom vår utredning. Propositionen säger inte så väldigt mycket heller, utöver att vi kan ratificera.

Samtidigt som ILO:s konvention 190 ratificeras ska även konvention 191, om en säker och hälsosam arbetsmiljö, skrivas under.