Gå till innehållet

När våld i nära relation blir en arbetsmiljöfråga

Att leva med våld i nära relation går ofta ut över både mående och arbete. Vilket ansvar har arbetsgivaren? Daniel Hjalmarsson, utvecklingsstrateg på Akademikerförbundet SSR, reder ut.

Liz lever med en kontrollerande man, något som med tiden går ut över hennes mående och arbete. Det leder till deltidssjukskrivning och frustration bland kollegorna – tills Liz vågar berätta.

Detta har hänt

Liz arbetar som handläggare i offentlig sektor. Efter flera års hög arbetsbelastning blev hon deltidssjukskriven för stress och sömnsvårigheter. Chefen försökte stötta, men den återkommande frånvaron och förseningarna skapade frustration i teamet.

Bakom sjukskrivningen fanns något Liz inte vågade berätta. Hennes man kontrollerar henne – frågar ut henne om kollegor, kräver att hon svarar direkt på sms och vill veta var hon befinner sig. Med tiden har kontrollen hårdnat. Liz har börjat undvika manliga kollegor och dragit sig undan från arbetsgemenskapen. Skammen över att inte räcka till har växt, både hemma och på jobbet.

När arbetsgivaren för tredje terminen i rad ställde frågan om våld i nära relationer under utvecklingssamtalen vågade Liz till slut berätta.

Vad ska arbetsgivaren göra vid våld i nära relationer?

Daniel Hjalmarsson, utvecklingsstrateg på Akademikerförbundet SSR svarar:

Våld i nära relationer påverkar hälsa och arbetsförmåga och omfattas av arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren ska:

– Ställa frågor vid oro för att någon far illa.
– Anpassa arbetet för trygghet och återhämtning.
– Erbjuda kontakt med företagshälsovård eller motsvarande stöd.
– Involvera skyddsombud i planeringen.

Samtalet ska handla om stöd, inte skuld. Arbetsgivaren ska fråga vad den anställde behöver för att kunna arbeta och må bättre – inte efter detaljer om det privata.

Våld i nära relationer bör ses som en arbetsmiljöfråga. Konsekvenserna påverkar både kollegor och arbetsprestation. Det kräver uppmärksamhet och åtgärder från arbetsgivare, fackligt förtroendevalda, skyddsombud och kollegor.

Så får du hjälp

Om du är utsatt kan det kännas svårt att berätta, men arbetsgivaren har ansvar att agera när det påverkar arbetet. Börja med att prata med närmaste chef eller någon du har förtroende för – det kan vara ett skyddsombud eller en facklig företrädare. De kan hjälpa till att ta frågan vidare så att du får rätt stöd.

Om frågan inte tidigare lyfts kan vägen till stöd ta längre tid, men det kan ändå vara viktigt att berätta. Företagshälsovården kan ofta ge rådgivning och samtalsstöd, även när arbetsplatsens rutiner ännu inte är på plats.

Så gick det!

Chefen bokade ett nytt möte nästa dag. Liz tog med skyddsombudet som stöd. HR och företagshälsan kopplades in och en beteendevetare deltog.

Tillsammans tog de fram en plan:
– Mer närvaro på kontoret för att minska kontroll via telefon.
– Stödsamtal hos kurator och terapeut på arbetstid.
– Tillfälligt minskad arbetsbelastning.

Teamet informerades kort om att Liz behövde stöd. Det bröt tystnaden och ökade förståelsen. Samtidigt började arbetsgruppen prata mer om balans mellan krav och resurser, och hur man gemensamt kan skapa trygghet.

Efter några månader mådde Liz bättre. Hon fick professionell hjälp utanför arbetet och kände större stöd från kollegorna. Skammen minskade och hon orkade delta mer aktivt i arbetet.

Chefen fick handledning via företagshälsan och lärde sig mer om hur man agerar vid oro för partnervåld. Arbetsplatsen fortsatte arbeta med sitt systematiska arbetsmiljöarbete – och medvetenheten ökade om att även det som sker hemma kan vara en del av arbetsmiljön.

Fotnot: Liz heter egentligen något annat.

Mer att läsa

Bild på små människor som granskas med förstoringsglas för att illustrera problematiken med rekrytering för Kriminalvårdens ökade behov.

Arbetsmarknad

Kriget om kompetensen – ”Vi konkurrerar om samma arbetskraft”

Kriminalvården och den gröna industrin i norr dammsuger marknaden. Hur ska välfärden locka till sig personal?