Det börjar ofta med en känsla av förväntan. Ett nytt digitalt system ska komma in i organisationen och skapa ordning, struktur och tydlighet. Någon visar en presentation om hur allt kommer att bli bättre. Ett nytt verktyg för incidentrapportering som gör det lätt att anmäla problem. En plattform som mäter arbetsklimatet i realtid. En app som loggar, analyserar och presenterar allt i vackra grafer.
Det låter fantastiskt. Och visst kan det vara fantastiskt. Men någonstans i bakhuvudet gnager en tvekan.
För det är något som händer när systemen blir mer närvarande än samtalen. När vi lägger vår energi på att finjustera formulär, bygga logiska flöden och designa dashboards men inte lika mycket på att bygga tillit, förståelse och äkta närvaro mellan människor.
Jag har sett det själv, mer än en gång. Det finns ett ögonblick jag ofta återkommer till. En kollega, som efter en pulsmätning skrev ut sitt resultat. Papperet var fyllt av färgglada staplar och siffror som berättade att arbetsbelastningen var rimlig, att återhämtningen fungerade och att ledarskapet var bra. Hen tittade på papperet, och sedan på mig, och sa stilla:
”Är det här verkligen jag?”
I verkligheten arbetade hen sena kvällar, loggade in på helger och tog med sig jobbtankar in i sömnen. Hen upplevde att kraven var för höga och att återhämtningen aldrig hann ifatt. Men det syntes inte i siffrorna. Ingen hade följt upp. Ingen hade frågat. Ingen hade tagit sig tid att gå in bakom resultaten. Verktyget var kanske rätt, men sammanhanget blev fel.
Det här är min oro. Att vi börjar tro att tekniken kan göra det svåra åt oss.
Det här är min oro. Att vi börjar tro att tekniken kan göra det svåra åt oss. Att vi lägger över ansvaret för att förstå människor på system och algoritmer. Att vi nöjer oss med att mäta när vi borde samtala. Arbetsmiljö är inte en stapel i ett diagram. Den är en levd erfarenhet. Den består av känslor, relationer och vardagsögonblick som inte kan reduceras till en procentsats.
Självklart behövs bra system. De kan ge struktur och hjälpa oss att se mönster över tid. De kan synliggöra sådant som annars hade passerat obemärkt. Men de får aldrig bli en ersättning för det mänskliga mötet. Ett verktyg ska vara början på en dialog, inte slutet på den.
Ett klick i ett formulär är inte arbetsmiljöarbete. Det är en startpunkt. Om ingen tar sig tid att läsa svaren och fråga vad de betyder, om ingen lyssnar när någon försöker förklara, då är det som att bygga ett sandslott för nära vattenbrynet. Det kan se fint ut för stunden, men det försvinner snabbt om det inte finns något som håller det på plats.
Vi kan investera i de mest avancerade rapporteringssystemen som finns. Vi kan köpa licenser, anlita konsulter och utbilda personalen. Men om den som tar emot rapporterna inte gör det med nyfikenhet, respekt och en vilja att agera, då är det bortkastad tid och pengar. Om rapporterna aldrig leder till åtgärder, om de inte blir till förbättringar som känns i vardagen, då har vi missat själva poängen.
Arbetsmiljöarbete handlar i grunden om relationer. Det handlar om att någon vågar ställa frågan ”Hur mår du egentligen?” och vara beredd att lyssna på svaret, även om det är obekvämt. Det handlar om att skapa en kultur där det är tillåtet att berätta när något inte fungerar, utan rädsla för att det ska användas emot en.
Ett klick i ett formulär är inte arbetsmiljöarbete. Det är en startpunkt.
Tekniken kan vara en utmärkt medhjälpare. Den kan visa var vi behöver börja gräva, den kan ge oss underlag att prata om. Men den kan aldrig ersätta det mänskliga samtalet. Om vi tror det riskerar vi att bygga en arbetsmiljö som ser bra ut i teorin men som känns helt annorlunda i praktiken.
Jag tror inte att lösningen är att vi använder färre system. Jag tror att vi behöver en mer nyanserad syn på dem. Vi måste sluta tro att mätningar i sig är förändring. Vi måste använda dem som verktyg för att förstå och fördjupa, inte som facit på hur människor har det.
Mer närvaro. Mer mod att stanna i de svåra samtalen. Mer tid att faktiskt lyssna. Det är så vi skapar en arbetsmiljö som inte bara uppfyller formella krav utan som också är hållbar och mänsklig.
För det är i mötet mellan människor som arbetsmiljön tar form. Inte mellan människa och maskin. Och om vi glömmer det kan vi fylla våra organisationer med hur många avancerade system vi vill, men vi kommer ändå att stå där och undra varför ingenting egentligen blev bättre.
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.
Senaste nytt
SACO-KONGRESS
Alkoholmotion avslogs på Saco-kongressen
Det blev inget förbud mot att bjuda på alkohol i Sac...
