Många familjer vill hjälpa – men bara ukrainska barn

Enligt Migrationsverkets prognos kommer 6000 barn under 18 år att komma till Sverige på flykt undan kriget i Ukraina. Samtidigt har antalet intresseanmälningar för att bli familje- eller jourhem skjutit i höjden runt om i landet.

Petra Jonskog är enhetschef på Familjehemsenheten i Karlskrona, dit många ukrainare anländer med färjan som kommer från Gdynia i Polen två gånger dagligen. Hon berättar att allmänhetens vilja att hjälpa till är påtaglig:

– I januari och februari i år fick vi in två intresseanmälningar om att bli familjehem per månad. I mars hade den siffran ökat till 19 anmälningar. Av dem uttryckte 14 direkt intresse för att ta emot ukrainska barn.

I Karlskrona, liksom överallt annars, är behovet av familje- och jourhem konstant. Att hitta lämpliga hem med rätt kompetens är svårt. Än är det för tidigt att säga hur många av de familjer som anmält sitt intresse som blir godkända – och hur stort behovet av placeringar av barn från just Ukraina kommer att bli.

– Hittills har vi tagit emot tre barn som kommit från Ukraina utan sina föräldrar, men i sällskap av en släkting, berättar Petra Jonskog och fortsätter:

– Det är väldigt svårt att förutse hur det blir. Vi följer nyhetsflödet från media och Migrationsverket hela tiden. Jag tror att det kommer att komma fler barn som behöver familje- eller jourhem. De som kommit hittills har ofta planerat sin resa och har släktingar eller bekanta i Sverige. Om kriget fortsätter blir det nog fler som flyr akut.

Hanna Bergström, rekryteringsansvarig på Familjehem Göteborg, berättar om liknande erfarenheter:

– Det är helt klart fler som hör av sig än tidigare. Många tänker att de vill göra en insats under kriget i Ukraina. Jag informerar om hur läget är; att det finns barn som kommer ensamma från krigsdrabbade områden runt om i världen, inklusive Ukraina. Och att det alltid finns ett behov av vuxna som vill hjälpa, oavsett var barnen kommer ifrån.

Sedan handlar det om att matcha, säger Hanna Bergström:

– Det finns alla typer av barn som behöver en sådan här insats, alltså behövs alla typer av familjer. Behovet är, och har alltid varit, jättestort.

Än är det för tidigt att säga om intresset för att hjälpa barn från Ukraina kan komma även andra barn till del, säger Hanna Bergström.

– Men jag tänker att det kommer att göra det. Det visar på en ökad medvetenhet hos allmänheten att vi måste hjälpas åt i sådana här situationer.

Hur ska man då tolka intresset för att ta emot just barn från Ukraina? Är det ett problem?

Det tycker inte Agneta Öhman, som är familjehemsinspektör i Stockholms stad.

— Nej, det är inget problem. Men man måste ändå titta på familjens förutsättningar. Har de rätt språkkunskaper? Är de väl integrerade i Sverige? Har de god förmåga att samarbeta med myndigheter?

Ett flertal familjer har hört av sig och velat hjälpa till och nu har utredningar inletts på ett antal av dem. Agneta Öhman och hennes kollegor har tillfrågat de här familjerna om de kan tänka sig att bli familjehem också till barn som är uppvuxna i Sverige.

– De familjehem som väljs ut måste få uppdrag som de klarar av. Det är en väldig skillnad på att ta emot ett barn i fyra, femårsåldern som har stora trauman bakom sig och kan förväntas få stora svårigheter framöver och att ta emot en sjuttonåring från Ukraina som kan prata för sig och kommer från stabila hemförhållanden innan kriget bröt ut.

Inte heller Stockholms stad har sett många barn från Ukraina som är i behov av placering ännu, men den senaste veckan har ett par barn kommit och placerats i jourhem.

Agneta Öhman tror att förutsättningarna att hitta rätt placeringar åt barn på flykt undan krig är bättre idag än de var för sju år sedan, då många från andra delar av världen sökte skydd i Sverige.

– 2015 fanns inte resurser att hantera anstormningen av människor som ville hjälpa till. I dag tror jag att alla kommuner har förmågan att se till att de familjer som får uppdraget verkligen är lämpliga. Att godkänna familje- och jourhem är en gedigen process – tack och lov.

Läs mer >> Viljan att hjälpa barn finns – men gäller bara vissa