Lättare att vara öppen på jobbet

LO presenterade på tisdagen en uppföljning på en fyra år gammal Novus-undersökning om möjligheten att vara öppen på jobbet. Mellan 1 000 och 1 300 personer – dock inte enbart hbtq-personer – deltog i de båda undersökningarna.

I dag anser två av tre att det går att vara öppen med sexuell läggning och könsöverskridande identitet i arbetslivet. Både LO, TCO och Saco har ökat sina andelar med nästan tio procent jämfört med 2011. De som inte är medlemmar av facket anser att det är lättare att vara öppen i arbetslivet.

Knappt en av fem upplever att arbetskamraterna har fördomar mot hbtq-personer, och inom Saco säger hälften av de tillfrågade att de skulle säga till om någon drog ett skämt på hbtq-personers bekostnad.

Hårdare klimat

Men samtidigt som attityderna generellt sett har förbättrats har också klimatet hårdnat – särskilt i sociala medier, påpekade Kommunals ordförande Anneli Nordström.

– Hatet har blivit hårdare och mer uttalat och öppet samtidigt som hbtq-rörelsen flyttat fram sina positioner. Vi lever i ett land där man uttalat att man vill vara ett föregångsland när det gäller värderingar kring hbtq-frågor och människorätt. Så jag tycker inte vi har anledning att slå oss för bröstet.

Hon fick medhåll från LO:s förste vice ordförande Tomas Baudin.

– Hatet växer när någon avviker från normen. Till viss mån har det att göra med sociala medier där man kan mobilisera hatet tydligare än det varit förut.

Fackligt arbete

Per-Olof Sjöö, ordförande i GSfacken, sade att han ser att acceptansen ökar men att det krävs att man ständigt jobbar med attityder på arbetsplatser.

– Det går åt rätt håll. Samtidigt ökar motsättningarna och det finns krafter som vill att dessa motsättningar ska blottläggas.

Alla tre underströk att det är en grundläggande del av det fackliga arbetet att jobba för alla människors lika värde, och att hbtq-personers rättigheter inte får åsidosättas. Enligt undersökningen vet de flesta tillfrågade i dag att facket kan hjälpa den som blivit utsatt för trakasserier eller diskriminering. Dock är det färre som vet hur eller vem man ska vända sig till.

Hälften av de tillfrågade i undersökningen uppger att deras arbetsplats har en likabehandlingsplan. Det är dock en tredjedel som inte vet om arbetsplatsen har någon plan. En av fyra vet inte om det finns någon handlingsplan för diskriminering och trakasserier. Få uppger också att det ingår frågor om trakasserier på grund av sexuell läggning och identitet i arbetsmiljöronden.

Tobias Baudin sade att det är viktigt att lyfta frågan om de så kallade tysta arbetsmarknaderna, där visstidsanställda kan avskräckas från att säga ifrån av rädsla för att förlora jobb.

– Vi har fått tillbaka daglönare. I dag står ungdomar med mobilen i handen, livrädda att missa ett sms om jobb. Då får man tystare arbetsplatser och det skapar inte ett öppet klimat. 

Ylva Mossing