18 april, 2023

Krönika: Problem eller utmaning?

KRÖNIKA Varför har arbetsgivare en förkärlek för att använda förskönande ord som utmaning och effektiviseringar, frågar sig Ulf Fogelström, socialsekreterare och förtroendevald inom Akademikerförbundet SSR. ”Ett alltför hurtifierat språk kan skapa ett onödigt motstånd eller onödiga konflikter.”

Det är något märkligt ibland med hur man väljer sina ord. Förskönande omskrivningar är rätt vanliga, men ska vi vara ärliga sker de tämligen selektivt.

Jag är fackligt aktiv men är också socialsekreterare.

I min diskussion med arbetsgivaren hör jag ofta arbetsgivarsidan prata om utmaningar. Det är som om blotta ordet problem kommer skapa problem. Som om det vore en sorts hydra. Fast i stället för att när du hugger av huvudet och det kommer det nya huvuden, är det som att när du benämner något som ett problem, eller när du säger att något i organisationen är dåligt, kommer problemet att växa. Det kallas i stället utmaningar eller utvecklingsområden.

Men ibland blir det närmast komiskt uppenbart när utmaning används, att det är problem som avses. Som när Stockholms stad uppmanade de anställda att ”ta hjälp av masterstudenter för att lösa utmaningar.”

Men man löser väl problem och antar utmaningar? Vadan denna rädsla? Jag tänker på psykologen Daniel Kahneman och funderar på om det har med primingeffekter att göra. Om man någonstans vill lura oss att tänka positivt, för att det därmed också skulle ha större chans att bli något positivt av det?

För det sker ofta. Debattören Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans har noterat detta mer än en gång, ofta i kommunbudgetar med en förkärlek för ”generella effektiviseringar”. Det är en sorts kortsiktig ångestlindring.

Det känns nästan som om man från arbetsgivarhåll söker efter ord som ”problem” i sina verksamhetsplaner och texter för att sedan trycka på knappen ”ersätt” och sedan fylla i med ”utmaning”. Man måste dock skriva det själv för de är inte synonymer.

I mitt arbete som socialsekreterare möter jag inte människor med alkoholutmaningar eller som har utvecklingsområden med sitt heroinanvändande.

Ibland går det på tok för långt. Som i beskrivningen av en i sig, säkerligen behövd, utbildning som erbjuds av Stockholm stad.

”Utbildningen ger dig kunskap om de utmaningar som äldre LHBTQ-personer kan uppleva.”

Jag har svårt att tro att äldre personer som möter homofobiska uttalanden eller fördomar, eller som för den delen har drabbats av det tidigare i livet, ser det som en utmaning. Utbildningen kanske bygger på en avhandling om äldre. Den avhandlingen jag tänker på beskriver bland annat äldre LHBTQ- personers oro inför hur de ska bli bemötta inom äldreomsorgen. Människor som ofta har en plågsam historia av förnedrande motstånd inför vilka de är. Vad finns det mer för utmaningar genom tiderna månntro? Den svarta befolkningen hade till exempel en del utmaningar på sin tid under apartheidtiden.

Det är som om alla arbetsgivare sökt råd hos Kay Pollak. Hur ska vi förvandla något negativt till något bra?

Däremot är det något ovanligt, med den formuleringen, för enligt min erfarenhet är det annars inte så att man från arbetsgivarhåll är emot att använda ord som ”problem” om individer och medborgare. Det är framför allt när det kommer till den egna organisationen som arbetsgivarsidan hellre använder ordet ”utmaning.”

I mitt arbete som socialsekreterare möter jag inte människor med alkoholutmaningar eller som har utvecklingsområden med sitt heroinanvändande. Andra kan ha problem, men vi har utmaningar. Dock ska man komma ihåg att i mötet med människor är det viktigt att anpassa sitt språk, att inte lägga sina egna ord i munnen på den man möter. Men det tänker jag är en potentiell risk som arbetsgivaren ibland missar. Ett alltför hurtifierat språk med en problembild som inte delas av de anställda, kan istället skapa ett onödigt motstånd eller onödiga konflikter.

Men jag vill tillägga att det bara är en del i ett större problem (sic!). Ibland upplever jag att det kan finnas (försöker undvika ordet beröringsskräck, men använder det ändå) beröringsskräck från chefer och arbetsgivare att säga att någonting varit dåligt. Att något inte alls har fungerat. Som om att erkännandet skulle släppa lös ett virus. Man vill hellre säga något annat. Ibland kan saker och ting ha både bra och dåliga inslag. Att då enbart säga att det ena var bra och antingen ignorera det dåliga eller kalla det utmaning, lurar ytterst få. Kanske har det en kortsiktigt ångestlindrande effekt. Kanske skjuter man upp en utmaning, förlåt, problem ett tag.

Men det är inte bara arbetsgivare och chefer som hemfaller åt detta. Samma gäller Akademikerförbundet SSR som inte är helt oävet inställda till att använda sig av ordet utmaning som synonym till problem.

Jag tycker hur som helst det är dags att börja göra generella effektiviseringar av användandet av ordet utmaning.

ULF FOGELSTRÖM, SOCIALSEKRETERARE OCH LEDAMOT I AKADEMIKERFÖRBUNDET SSR:S STYRELSE I STOCKHOLMS STAD

Senaste nytt

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.

Senaste nytt

Bör Akademikerförbundet slopa SSR?

KONGRESS 2024 I en motion till kongressen föreslås att f...
17 maj, 2024

Vi är akademikerfacket i staten

KRÖNIKA Nu påbörjar vi en resa med målet om att bl...
16 maj, 2024

Rekordmånga motioner till kongressen – ”Histor...

KONGRESS 2024 Akademikerförbundet SSR:s kongress närmar ...
15 maj, 2024

Ligger du rätt i lön? Kolla senaste statistiken

Dags att förhandla om din lön? Här är färsk lönestatistik för olika...
14 maj, 2024


Läs även

Krönika: ”Angiveri riskerar splittring”

KRÖNIKA En anmälningsplikt riskerar att skada både...
15 september, 2023

Krönika: Tack, Maria Mindhammar!

KRÖNIKA 4500 tjänster bort och en generaldirektör ...
12 september, 2023

Orimliga krav på effektiviseringar

KRÖNIKA Ambitionsnivån ska höjas och verksamheten ...
15 maj, 2023

Krönika: ”Har skolkuratorerna blivit en del av New p...

KRÖNIKA Kan skolkuratorer minska köerna till Bup? ...
13 mars, 2023