Krönika: Problem eller utmaning?

Ibland går det på tok för långt. Som i beskrivningen av en i sig, säkerligen behövd, utbildning som erbjuds av Stockholm stad.

”Utbildningen ger dig kunskap om de utmaningar som äldre LHBTQ-personer kan uppleva.”

Jag har svårt att tro att äldre personer som möter homofobiska uttalanden eller fördomar, eller som för den delen har drabbats av det tidigare i livet, ser det som en utmaning. Utbildningen kanske bygger på en avhandling om äldre. Den avhandlingen jag tänker på beskriver bland annat äldre LHBTQ- personers oro inför hur de ska bli bemötta inom äldreomsorgen. Människor som ofta har en plågsam historia av förnedrande motstånd inför vilka de är. Vad finns det mer för utmaningar genom tiderna månntro? Den svarta befolkningen hade till exempel en del utmaningar på sin tid under apartheidtiden.

Det är som om alla arbetsgivare sökt råd hos Kay Pollak. Hur ska vi förvandla något negativt till något bra?

Däremot är det något ovanligt, med den formuleringen, för enligt min erfarenhet är det annars inte så att man från arbetsgivarhåll är emot att använda ord som ”problem” om individer och medborgare. Det är framför allt när det kommer till den egna organisationen som arbetsgivarsidan hellre använder ordet ”utmaning.”

I mitt arbete som socialsekreterare möter jag inte människor med alkoholutmaningar eller som har utvecklingsområden med sitt heroinanvändande. Andra kan ha problem, men vi har utmaningar. Dock ska man komma ihåg att i mötet med människor är det viktigt att anpassa sitt språk, att inte lägga sina egna ord i munnen på den man möter. Men det tänker jag är en potentiell risk som arbetsgivaren ibland missar. Ett alltför hurtifierat språk med en problembild som inte delas av de anställda, kan istället skapa ett onödigt motstånd eller onödiga konflikter.

Men jag vill tillägga att det bara är en del i ett större problem (sic!). Ibland upplever jag att det kan finnas (försöker undvika ordet beröringsskräck, men använder det ändå) beröringsskräck från chefer och arbetsgivare att säga att någonting varit dåligt. Att något inte alls har fungerat. Som om att erkännandet skulle släppa lös ett virus. Man vill hellre säga något annat. Ibland kan saker och ting ha både bra och dåliga inslag. Att då enbart säga att det ena var bra och antingen ignorera det dåliga eller kalla det utmaning, lurar ytterst få. Kanske har det en kortsiktigt ångestlindrande effekt. Kanske skjuter man upp en utmaning, förlåt, problem ett tag.

Men det är inte bara arbetsgivare och chefer som hemfaller åt detta. Samma gäller Akademikerförbundet SSR som inte är helt oävet inställda till att använda sig av ordet utmaning som synonym till problem.

Jag tycker hur som helst det är dags att börja göra generella effektiviseringar av användandet av ordet utmaning.