Kris i bemanningen i välfärden

Det var frågor som diskuterades på onsdagskvällen när Socionomen och Akademikern höll i ett panelsamtal i Västerås tillsammans med Akademikerförbundet SSR:s lokalförening.

När panelisterna listade vad som är det bästa är med att arbeta i välfärden handlade svaren om att göra skillnad på riktigt, en möjlighet att göra världen bättre och om att göra någon meningsfullt.

– Det är ett sätt att hjälpa människor, man ser hur samhället ser ut och jag vill göra något för att påverka, sade Freja Oldenburg, socionomstudent och studentinformatör för Akademikerförbundet SSR på Mälardalens universitet.

Samtidigt syns oroande siffror över personalomsättningen som visar att uppemot en fjärdedel eller en tredjedel av personalen kan bytas ut varje år. Hur går det ihop?

– Det handlar om människovårdande yrken och det är i sig ansträngande. I forskningen pratar man om att det måste finnas en balans mellan krav och resurser. Kraven kan man inte påverka för de är lagstyrda, och resurserna hänger inte alltid med, sade Ulrica Schwarz, professor i psykologi vid Mälardalens universitet.

Emma Mossberg, verksamhetschef vid Samhällskontraktet, konstaterade att sifforna på den höga personalomsättningen är ett symtom på något.

– Vi har en välfärd som byggdes i en annan tid, nu ser samhället annorlunda ut och det är människan som får betala priset.

Maria Reisten Lindkvist, ordförande i Akademikerförbundet SSR:s lokalförening i Västerås, berättade att många medlemmar uttrycker att de önskar mer delaktighet och inflytande på sin arbetsplats. I en lokal undersökning svarade var femte att de upplever att personalomsättningen är hög och nästan var fjärde att de ”inte alls” upplever att de har inflytande på jobbet.

Det var siffror som Peter Boudin, direktör för individ- och familjeomsorgen inte alls kände igen.

– Det är jätteviktigt med tillit och att medarbetarna känner sig delaktiga. Det är viktigt att jobba med medarbetarskap, ledarskap och en samsyn, vi har fortfarande många olika tolkningar av vad tillitsbaserat ledarskap innebär.

Låga löner, utmanande arbetsmiljö och höga krav är andra frågor som medarbetare lyfter som orsak till att de lämnar sin arbetsplats. Samtidigt söker sig rekordmånga studenter till exempelvis socionomutbildningen. Många gånger är det just på grund av den känsla av meningsfullhet som yrket ger.

Samtidigt, konstaterade panelen, finns en fara med meningsfulla i välfärdsyrken, inte minst de som är kvinnodominerade. Det kan användas som en anledning till att man inte ska förvänta sig alltför hög lön.

– Det kan finnas ett underförstått ”du bör vara tacksam för att du har ett så meningsfullt jobb”, sade Maria Reisten Lindkvist.

Vad behövs då för lösningar för att fler ska orka jobba kvar i välfärden?

– Det är inte en silver bullet vi söker, utan det är många lösningar, sade Emma Mossberg.

– Vi behöver pröva nytt och våga testa och även skapa utrymme för att hitta lösningar. Annars kan det bli stora krav på medarbetarna som jobbar hela dagarna att samtidigt komma med lösningar på alla problem.

Ulrica Schwarz konstaterade att det är viktigt att det finns en acceptans för fel. Om medarbetarna ska våga testa nya lösningar kan inte konsekvenserna blir för hårda om något går fel.

– Vi ser en allmän trend mot ökad ängslighet i verksamheter. En förklaring kan vara styrningssystemet new public management med fokus på effektivitet, utvärdering och att hitta fel. Det kanske inte är hela förklaringen, men det gynnar i alla fall inte organisationen.

När politikerna tog plats på scen lovade både Amanda Grönlund (KD), kommunalråd i Västerås, och oppositionsråd Eleonor Lundkvist (M), att de ska driva frågan om bemanningen i välfärden i valrörelsen. Båda tyckte också att antalet medarbetare per chef bör minska samt att högre löner i välfärden är nödvändigt för att locka kompetens till Västerås. Däremot var de oeniga om huruvida en arbetstidsförkortning vore bra för att behålla personal.

– Vi har redan testat det i mindre skala här i Västerås men har inte sett den positiva effekt vi hoppats på. Inte än i alla fall, sade Amanda Grönlund.

– Vi i Moderaterna tror inte på en arbetstidsförkortning. Vi tror att om medarbetarna får möjlighet att arbeta med de uppgifter som verkligen ingår i jobbet i högre utsträckning så kommer de att orka mer.