Kramkrav knappast lösning för bra arbetsmiljö

På det danska psykologföretaget Encounter kramar kollegorna varandra varje morgon och varje eftermiddag innan de går hem. Förra veckan rapporterade både danska och svenska medier om att kramkravet står inskrivet i personalhandboken, men riktigt så tydligt reglerade verkar inte intimitetshandlingarna vara.

På frågan om hur obligatoriska kramar på jobbet kan öka välbefinnandet slår företagets vd, psykologen Neela Maria Sris, ifrån sig.

Dan Hasson. Foto: Ronnit Hasson

– Först och främst handlar det inte om tvång eller en formell regel om kramar. På Encounter arbetar vi aktivt med att skapa en kultur där vi ser och erkänner varandra med respekt, jämlikhet och värme. Kramkulturen är bara en del av ett bredare initiativ som stärker gemenskapen, engagemanget och det allmänna välbefinnandet, säger hon.

De som arbetar på arbetsplatsen har alla satt sig mycket grundligt in i vilka värderingar som finns på där och hur kulturen är innan de överväger att gå vidare till en jobbintervju, berättar Neela Maria Sris.

– En arbetsplats ska vara transparent med sin kultur så att alla vet vad de går in i. Men trivsel får aldrig handla om att pressa någon, och därför är flexibilitet och respekt för individuella gränser alltid nyckelord i vår praxis.

Det är viktigt att en arbetsplats aktivt tar ställning till hur man vill skapa en bra arbetsmiljö, menar hon. Ledningen ska gå i främsta ledet och insistera på de värderingar man vill upprätthålla, samtidigt som man lyssnar på medarbetarnas behov.

– Trivsel kommer inte av sig själv – den måste vårdas och prioriteras varje dag.

Dan Hasson som är stress- och arbetsmiljöforskare vid Karolinska institutet välkomnar att historien om obligatoriska kramar var lite utav ett falskt alarm. Att införa något sådant i hopp om att skapa god stämning skulle nämligen vara mycket problematiskt, menar han.

– Låt oss säga att du inte vill bli kramad av din chef eller av din kollega. Du kanske har en kollega som inte har så god hygien, eller någon som var lite närgången på firmafesten. Då skapar en sådan regel otrygghet och man missar målet, som ju är ökad trivsel.

I stället gäller det att börja med att fundera just på vilka mål man har för arbetsplatsen, för att sedan tillsammans sätta en strategi för att nå dit, menar Dan Hasson. Strategin får inte bli ett självändamål.

– Man ska inte använda strategin som en snuttefilt och tänka att man löst problemet.

Det finns exempel på arbetsplatser där man inte gått så långt som att reglera kramfrekvensen, men där det är tydligt påbjudet att gå runt och säga hej till alla när man kommer på morgonen. Huruvida det är en bra idé eller inte beror på vad det är för arbetsplats, tycker Dan Hasson.

– Samma sak gäller där: Man får börja med att tänka på vad man vill uppnå. På en arbetsplats kanske det är helt rätt åtgärd, medan det på en annan bara blir besvärande. Om du sitter och skriver och det kommer en strid ström av hälsningar kanske du till slut blir stressad och frustrerad för att du inte kan arbeta i lugn och ro.

På en del arbetsplatser förväntas alla i en arbetsgrupp ”checka in” och berätta för kollegorna om hur de mår för dagen, något en del tycker skapar en starkare teamkänsla medan andra bara blir obekväma. Även när det gäller detta tillvägagångssätt tycker Dan Hasson att man ska fråga sig om det främjar syftet eller inte.

– Det gäller att maniskt klamra sig fast vid syftet.

För att få till ökad trivsel på arbetsplatsen bör man försöka komma överens om hur man vill ha det och sedan säkerställa att det finns ett engagemang i frågan. Chefens primära uppgift är att ställa frågorna, så att medarbetarna får berätta hur de tänker.

När Dan Hasson jobbar med företag och organisationer brukar han be de anställda att svara på fyra frågor kring arbetsglädje: Vad kan du göra för att säkerställa att du har arbetsglädje? Vad kan dina kollegor göra? Vad kan din närmaste chef göra, och vad kan organisationen göra?

– Då förstår man att man är en del i ett sammanhang. Man behöver samtala om vad man har för behov och förväntningar och sedan komma överens. Självklart tar det mycket mer energi än att säga: Alla ska krama varandra, så blir allt bra. Men det är vägen framåt.

Men de obligatoriska kramarna då, kan de aldrig vara en bra idé?

– Nej, om inte alla vill ha det så. Vill alla det så är det helt klart rätt strategi.