Helena Isberg Malmgård är egenföretagare och handleder bland annat socialsekreterare. Hon startade Facebook-gruppen Socialworkers for future 2019 efter att hon varit på klimatdemonstration och saknade ett socionomperspektiv.
Helena Isberg Malmgård
– Jag började prata med några psykologer från Psychologists for future och fick idén att starta en egen grupp för socionomer. Dels för att skapa gemenskap och kunna samla folk till demonstrationer, dels för att lyfta upp att vi har en egen roll och vinkling på klimatfrågan.
2018 och 2019 handlade allt om klimatet. Greta Thunberg inledde sin skolstrejk utanför riksdagen, blev inbjuden att tala på FN:s klimatkonferens i Polen och tände gnistan till en global rörelse, Fridays for future, som fått mängder av skolungdomar att gå ut på gatorna. Demonstrationer avlöste varandra, företag tävlade i klimatengagemang och samtalen i fikarummet kretsade kring klimat. Men sedan kom pandemin.
– I samhället i stort har klimatfrågan fått en mindre framträdande roll. Andra saker har kommit i fokus. Pandemi, krig, inflation, elpriser. Nu har vi dessutom fått en ny regering som gett klimatfrågan minimalt med fokus och utrymme.
Vad tycker du bör göras från politiskt håll?
– Politiken måste ge medborgarna förutsättningar att göra så miljömässigt bra val som möjligt. Men politikerna måste också sluta se klimatet som en partipolitisk fråga, när det i själva verket är ett gemensamt samhällsproblem. I länder som Frankrike och Tyskland finns en samsyn, men i Sverige har klimatfrågan marginaliserats och nu har debatten i stort sett punkterats. Det är beklagligt.
Helena Isberg Malmgård menar att långsiktiga beslut får stå tillbaka för kortsiktiga plånboksfrågor.
– Det långsiktiga perspektivet saknas i politiken idag. Just nu är det mer här och nu, för att hålla opinionen glad. Vad forskningen säger är mindre intressant, vilket är allvarligt.
Klimaträttvisa är ett tema på COP27 som pågår nu i Sharm el-Sheikh i Egypten. Helena Isberg Malmgård tror att vi skulle vinna på att lyfta det temat mer även i Sverige.
– Klimaträttvisa är verkligen en fråga för oss socialarbetare. Klimatkrisen och dess följdverkningar drabbar människor olika beroende på inkomst och var man bor. Vi vet till exempel att mest bil och störst bilar körs i Stockholm, men landsbygdsbor som inte kan välja färdsätt drabbas hårt när bränslepriserna höjs och känner sig utpekade när bilnormen lyfts. Det blir en väldigt orättvis bild, som jag tycker bör nyanseras.
Helena Isberg Malmgård skulle önska att klimatfrågan lyfts mer från fackligt håll i allt från strejk till praktisk stöttning i omställningsarbetet.
– Fler fackförbund skulle kunna ta efter Vision som jobbar med klimatombud, alltså där man utser en person som har i uppdrag att driva klimatfrågor på arbetsplatsen. Det kan vara allt från att möjliggöra att resa mer klimatsmart till jobbet till att skapa bra miljöpolicys, säger hon och fortsätter:
– Men jag önskar också att facket skulle våga ta tydligare ställning, till exempel med klimatstrejker. Det uppmanade ju Greta Thunberg till 2019, men det var svalt intresse från fackförbunden även då. Jag tycker att facken kan bli lite modigare. Klimatet är framtidens ödesfråga. Om man vill dra det till sin spets kan man ju säga att det inte finns några jobb på en död planet.
Läs mer >>
Medlemmarna som engagerar sig för klimatet
