– Vi måste visa hur ukrainare lever och vad Ryssland har gjort med mitt Ukraina, skriver Ivanna Khrapko när vi får kontakt efter nästan ett år.
I början av kriget flydde hon till västra delarna av landet, men återvände snart till Kiev för att fortsätta kampen för Ukraina. ”Jag vet att det är farligt, men jag måste göra det för mina kollegor”, sade hon då.
Ett år senare är hon kvar och jobbar fortfarande för ungdomssektionen för Ukrainas största federation för fackföreningar, FPU, samt för fackförbundet SEUU:s ungdomssektion. Dagligen håller hon kontakt med medlemmar runt om i Ukraina som dabbas av kriget. Särskilt illa är det för människor som befinner sig på platser som Charkiv, Cherson, Zaporizjzja och Sumy. Där är behovet av humanitär hjälp och psykologiskt stöd stort.
– Jag är stolt över våra fackliga ungdomar, våra chefer i fackliga organisationer, våra kollegor i kärnkraftsfacket som fortfarande håller kontakten med oss och våra aktivister som kämpar.
För trots kriget pågår arbetet med fackliga frågor. Fackligt engagerade personer i Ukraina vittnar om lagändringar som har drivits igenom under kriget som försämrar villkoren för anställda. Trots protester drevs förändringarna igenom utan förhandlingar med fackliga organisationer.
– Vi har många utmaningar. Stillastående arbetsplatser, obekväma arbetstider, möjligheten att få betald – och även ibland obetald – semester, utebliven lön är frågor som många fackliga aktivister jobbar med ute på fältet, berättar Ivanna Khrapko.
– Vi behöver stöd för att stärka arbetet på plats, organisera utbildningar och praktikplatser, så att vår regering ser och förstår att vi vill leva i ett land med anständiga arbetsvillkor och löner. Och med arbetslagar som fokuserar på arbetstagarna.
Läs också ›› Ett år av krig i Ukraina
Senaste nytt
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och läs om arbetsliv, lön, karriär och fackliga frågor – varje onsdag direkt i din inkorg.