Hur ska personalflykten stoppas? Många lösningar behövs
Förtvivlade medarbetare, stora mängder vikarier och enda möjligheten att få upp sin lön är genom att byta arbetsplats. Känns det igen? Bemanningsfrågan i välfärden är akut. Det var alla deltagare i panelsamtalet i Norrköping överens om.
Man löser inte den stora personalomsättningen med en quick fix, det krävs många olika insatser. Det var panelen i Norrköping överens om.
– Vi har medlemmar som ringer och berättar att de inte mäktar med, de är uppgivna och kan inte påverka sin arbetssituation, sade Rebecca Wallander, ordförande i Akademikerförbundet SSR:s lokalförening i Norrköping.
– Personalomsättningen är alldeles för stor. Och vi har även många chefer som slutar, det är också ett stort problem. Och sjuktalen är alldeles för höga.
På onsdagskvällen höll Akademikern och Socionomen en paneldebatt på temat bemanningskrisen i välfärden. Och Rebecca Wallander fick gehör för sin beskrivning. Statistiken talar sitt tydliga språk: Var fjärde socialsekreterare på enheten för ekonomiskt bistånd slutade under 2025 och mer än varannan nyanställd socialsekreterare på vuxenenheten slutade inom loppet av två år. Och så vidare.
– Ja tyvärr, personalomsättningen är alldeles för hög, sade HR-direktör Katarina Sundberg.
– Vi är inte ensamma om detta, men det är något vi måste fundera på och på vad vi ska göra åt det.
Karin Wastesson, forskare vid Linköpings universitet, konstaterade att det är många problem som leder till den höga personalomsättningen.
– Vi har också en rörligare arbetsmarknad än tidigare, många byter jobb för löneutveckling och för att gå vidare i karriären. Men här är det också tydligt att det handlar om en ansträngd arbetssituation.
Det riskerar också att bli en ond spiral och en högre belastning på dem som är kvar.
Om en femtedel av personalen slutar och en femtedel är sjukskriven, ja då måste de som är kvar jobba ännu snabbare
– Om en femtedel av personalen slutar och en femtedel är sjukskriven, ja då måste de som är kvar jobba ännu snabbare, sade Rebecca Wallander.
Ett stort problem i Norrköping har varit bristen på inflytande och delaktighet, berättade hon vidare. Situationen har lett till att Akademikerförbundet SSR har sagt upp samverkansavtalet lokalt.
– Vi försökte länge och trodde att det höll på att bli bättre. Sedan visade det sig att det blev sämre och vi visste inte vad mer vi skulle göra.
Katarina Sundberg och Karin Wastesson höll båda med om att det är viktigt att känna att man kan styra över sin arbetssituation och att man som medarbetare känner att chefen uppskattar det arbete man utför och därtill har förtroendet för medarbetarna och kan låta dem vara delaktiga.
Och för att detta ska fungera krävs trygga chefer med goda förutsättningar att göra sitt jobb.
– Vi har ett chefsprojekt där vi ska rusta cheferna att bli trygga och kunna göra ett bra jobb, sade Katarina Sundberg som också konstaterade att det är kostsamt för kommunen att ha ständigt pågående rekryteringar och inskolning av nya medarbetare.
– Det är inte någon quickfix, det är många frågor vi måste jobba med. Men det är jätteviktigt att vi pratar om detta.
Rebecca Wallander efterlyste också en dialog med politikerna om medarbetarnas situation, något hon har saknat i Norrköpings kommun.
Andreas Bohlin (S) och Simon Johansson (M) om förkortad arbetstid är en lösning. Andreas Bohlin var dock inte för några förändringar lokalt utan efterlyser lösningar på nationell nivå.
När politikerna fick ta plats på scenen blev det dags för ja- och nej-frågor. Andreas Bohlin (S), kommunalråd och ordförande i vård- och omsorgsnämnden och Simon Johansson (M), oppositionsråd, var överens om mycket: Lönerna i välfärden behöver bli högre, medarbetarna behöver i högre utsträckning känna delaktighet och antalet medarbetare per chef behöver minska. Men ingen av dem tror på lokala försök med arbetstidsförkortning för att locka personal.
– Det är snarare en fråga att lösa genom kollektivavtal, eller via SKR. Börjar vi med detta så kommer snart Finspång och andra grannkommuner efter och vi får en konkurrens mellan oss, menade Simon Johansson och fick medhåll av Andreas Bohlin.
Andreas Bohlin lyfte vikariefrågan och vikten av att våga tillsvidareanställa.
– Om vikarierna inte täcker upp för någon, utan är en del av den ordinarie verksamheten så måste man våga tillsvidareanställa. Det skapar stabilitet och en trygghet i gruppen och med sina kollegor, sade han.
Flexpension, kortare arbetstid, friskvård och andra lösningar efterlyste facket, men politikerna som var på plats trodde inte på lokala lösningar utan efterlyste förändringar på nationell nivå.
