Spanar efter trafficking när flyktingarna anländer

Halyna Bozhenko ropar högt och springer fram och kastar sig om halsen på Alona Kondratenko som kommer gående från säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats i Nyköping. De kramas hårt och länge.

Alona Kondratenko har precis kommit med flyget från Krakow efter att ha lyckats ta sig ut från Mariupol i östra Ukraina. Hennes vän Halyna Bozhenko lämnade sitt hem i den belägrade staden och kom till Sverige för två veckor sedan och har kommit till Skavsta för att möta sin vän.

Varje dag anländer ett eller flera Wizzair-plan från Polen, Rumänien och Ungern. På så gott som varje flyg finns personer som har flytt från Ukraina då Wizzair låter dem åka med gratis.

På plats varje gång finns Svenska kyrkan och volontärer från Röda Korset och Rädda Barnen. I ett rum som flygplatsen har lånat ut finns kaffe, vatten, jos, frukt och något lätt att äta. Här kan familjer pusta ut en stund innan de tar sig vidare in i Sverige. De kan få med sig en tandborste, ett gosedjur och blöjor till barnen. Mycket är gåvor från allmänheten som har lämnats till kyrkan i Nyköping.

Flyktingarna får även kontantkort till telefonen och av Migrationsverket som också är på plats får de biljett till flygbussarna mot Stockholm. Men den kanske allra viktigaste uppgiften för hjälparbetare är att hålla span efter människosmugglare.

För på plats när ett plan landar finns många som är där för att hämta upp flyktingar. Och alla har inte goda avsikter.

– Trafficking var ett ganska stort problem redan innan kriget, säger Sarah Blomberg, socionom i Nyköpings församling och den som samordnar insatsen på Skavsta.

– Nu är det ett jättestort problem, det finns otroligt många som utnyttjar situationen.

Sarah Blomberg och de andra hjälparbetarna informerar de som anländer hur de ska ta sig till Migrationsverkets ankomstboende i Stockholm. I de fall de bestämt träff med någon som ska hämta upp dem avråds de från att följa med i nästan alla fall.

– Vi frågar dem hur de känner personen, om de har träffats på riktigt tidigare. Många gånger har de bara haft kontakt via internet. Man tror inte att man ska märka det på en så liten flygplats, men det sker hela tiden.

Även gränspolisen ställer frågor om vart flyktingarna ska ta vägen, men enligt Sarah Blomberg och kollegorna är det lättare att samtala om dessa saker när de väl har kommit igenom passkontrollen. Innan dess har de bara fokus på att komma in i landet.

– Jag skulle säga att det är vår viktigaste uppgift, att se till vart de ska och inte.

De som anländer är ofta glada att vara framme i Sverige och relativt lugna.

– Det är många tårar, men de är ofta samlade. Men vi förväntar oss att det kommer att förändras, säger Sarah Blomberg.

För det finns inga tecken på att flyktingströmmen avtar. Och de som kommer senare har det oftare sämre ställt ekonomiskt, har flytt längre och har hunnit uppleva mer av kriget.

Sarah Blomberg har tidigare jobbat i kommunens socialtjänst, men är sedan sex år anställd som socionom i Nyköpings församling och jobbar vanligen som en del i diakonlaget med kyrkans fonder och stiftelser. Flera kollegor från kyrkan är med på Skavsta liksom volontärer från Rädda Barnen och Röda Korset. Och med tanke på den fortsatta flyktingströmmen kommer det att behövas fler volontärer. Både Röda Korset och Rädda Barnen söker aktivt efter fler som vill hjälpa till.

– Det har aldrig varit lättare att hitta människor som vill hjälpa till än nu. Men vi ställer krav på våra volontärer, säger Dot Gade Kulovuori, ordförande i Röda Korset i Nyköping.

Vissa möten med flyktingar som kommer med erfarenheter från kriget kan vara tuffa och det är viktigt att kunna hantera det.

– Det är viktigt att det finns en professionalism och vi vill inte att någon ska knäckas, konstaterar Anna Englund, diakon och verksamhetschef i Nyköpings församling.

I väntan på att Krakow-planet ska landa förbereder Sarah Blomberg, Dot Gade Kulovuori och Ebba Westerlund från Rädda Barnen sig för att ta emot dem som behöver hjälp. De kokar kaffe och plockar fram telefonkort och fika. Inne i ankomsthallen pratar Anna Englund och Helena Jacobson, biträdande kyrkoherde, med personer som står och väntar på resenärerna. Har alla gott uppsåt?

– Det är omöjligt att veta, men vi försöker hålla koll och prata med dem som kommer. Särskilt när det kommer unga tjejer, säger Anna Englund.

Halyna Bozhenko som väntar på sin vän från Mariupol berättar att hon har lämnat sitt hem i Mariupol för andra gången. Första gången var i samband med konflikten 2014. Andra gången för två veckor sedan. När hon kom till Sverige var hon så gott som okontaktbar, berättar hon. Nu mår hon bättre och vill söka jobb. Hon bor tillfälligt med sina tre barn hos en familj i Trosa. Hon intygar att det är en bra familj och att Alona Kondratenko kan följa med henne dit.