I Akademikerns granskning framkommer att anställda skadas eller hotas på jobbet nästan varje vecka. Vad beror detta på? Enligt Fredrik Hjulström är nyckeln till en välfungerande verksamhet personal med rätt kompetens, något som till stor del saknas på många av Sis institutioner.
– Sis har sänkt kompetenskraven delvis för att man haft svårt att få tag i personal. Det är inte acceptabelt. Vi kan inte ha den lägst utbildade personalen att ansvara för de med störst vårdbehov. Det är något helt galet i det. Tittar man på internationell forskning är nyckelfaktorn att lyckas rekrytera och behålla personal med rätt kompetens.
Akademikerförbundet SSR:s grundläggande krav handlar om att höja kompetensen rejält på Sis med fler akademiker på de olika tjänsterna.
– Då menar vi inte att alla som behandlar måste vara akademiker, men det måste finnas akademiker i personalgrupperna. Övriga behöver ha behandlingspedagogutbildning. Att komma direkt från gatan med kanske bara gymnasieutbildning, som till stor del sker i dag, in i en sådan här verksamhet blir inte bra. Man har inte kompetens att förstå vilka behov klienterna har eller hur ens eget agerande reflekteras på de man vårdar eller på sina kollegor.
I granskningen framkommer också att en osund arbetskultur med machotendenser påverkar klienterna negativt, framförallt tvångsvårdade flickor. I ett upprop startat av organisationen Sistjejer vittnar över trehundra kvinnor om våld, kränkningar, övergrepp och ofrivillig isolering på Sis.
– Det är vittnesmål inifrån Sis som väger mycket tungt. Jag har själv jobbat inom socialtjänsten och har placerat ganska många individer på Sis, och min erfarenhet är att Sis inte fungerar särskilt bra för gruppen unga flickor. Det är få av dessa som gagnas av en långvarig placering på Sis.
Hur ska man förändra den osunda kulturen som många institutioner dras med?
– Kulturproblemen är en ledningsfråga och man behöver införa ett systematiskt arbetsmiljöarbete på varje institution. Kulturen är något man behöver jobba med strukturerat och hela tiden. Slutna institutioner har en tendens att vända sig inåt. Inte sällan ligger institutionerna avsides och det finns ganska lite insyn i verksamheten. Då är det lätt att det bildas kulturer som varken gagnar personalen eller de som vårdas. Transparens och öppenhet är superviktigt för att bygga upp en sund kultur.
– Sedan kan man tycka att det är lite märkligt att Sis först nu börjat anställa personer som ska ha ett särskilt ansvar för kvalitetsarbete och det systematiska arbetsmiljöarbetet ute på institutionerna. Det är lite sent. Men den skuggan ska inte falla på nuvarande generaldirektören, utan då får man titta bakåt. Att vända en verksamhet som Sis tar tid, det handlar om ett stort antal institutioner, med det går. Det har vi sett goda exempel på.
Fredrik Hjulström menar att det till stor del också är en finansieringsfråga.
– Delvis får vi den institutionsvård vi betalar för. Nyckeln är att få in rätt kompetens, och ska man skruva och förbättra på personalsidan blir det ofta dyrt. Inom Sis står personalkostnaden i runda slängar för 70–75 procent av den totala kostnaden. Kommunerna pressas när kostnaderna höjs, och resurserna räcker inte till.
Hur löser man pengafrågan?
– Staten måste skjuta till pengar i form av höjda anslag till Sis. Ökar dygnskostnaderna på Sis tas det ur kommunernas socialtjänstbudget som redan är hårt ansträngd. Samma sak när det gäller lokalfrågorna. Behovet av renovering och utbyggnad är akut, men det är inte rimligt att kommunerna ska stå för kostnaderna. Därför behöver staten göra en stor satsning. Det handlar i slutändan om att värna personalens arbetsmiljö och klienternas vård och behandling.
