Facket: Godtyckliga säkerhetsklassningar drabbar anställda

I dag finns det krav på företag, kommuner, regioner och statliga myndigheter att säkerhetsklassa befattningar som hanterar uppgifter av vikt för Sveriges säkerhet. Men det behövs tydligare riktlinjer och uppföljning, större facklig insyn och möjlighet att överklaga, menar flera fackförbund inom staten, däribland Akademikerförbundet SSR.

Tina Olsson Sirén, förtroendevald på Kriminalvården, menar att anställda riskerar att hamna i kläm när allt fler säkerhetsprövas och fler tjänster säkerhetsklassas.

– Det har ju gått helt överstyr. Inom Kriminalvården säkerhetsprövas alla anställda och mer än hälften av tjänsterna är dessutom säkerhetsklassade, flera tusen i den näst högsta nivån, säkerhetsklass 2. Alla tusentals personer hanterar inte information som är på den känslighetsnivån för Sveriges säkerhet, säger hon och fortsätter:

– Arbetsgivaren garderar sig och har satt i system att säkerhetspröva i princip alla, vilket går ut över medarbetarnas integritet och rättssäkerhet.

Facket: Det handlar om okunskap

Även Säpo har kritiserat att exempelvis Kriminalvården säkerhetsklassar för många tjänster och på en för hög nivå. Tina Olsson Sirén tror att det handlar om okunskap och en osäkerhet från arbetsgivarens sida.

– I dag är det varje arbetsgivare som beslutar om vem som ska säkerhetsprövas respektive säkerhetsklassas. Det är också arbetsgivaren själv som bestämmer om prövning eller klassning inte längre krävs. Det blir väldigt godtyckligt. Att göra de här bedömningarna kräver stora kunskaper om säkerhetsskyddslagstiftningen och säkerhetsfrågor. Kunskap som många gånger inte finns.

Vad kan detta få för konsekvenser?

– Medarbetarens integritet och rättssäkerhet får stå tillbaka. Ens privatliv – lån, skulder, familjemedlemmar – granskas och man riskerar att bli av med jobbet om man själv eller till exempel ens partner inte godkänns i säkerhetsprövningen. Medarbetaren får inte någon förklaring till varför. Dessutom går det inte att överklaga. Det skapar en enorm otrygghet.

– Blir man av med sin säkerhetsklassning är det svårt att bli omplacerad till en tjänst på sin nivå, då i princip alla tjänster är säkerhetsklassade. Då står man där utan någonstans att ta vägen.

Facket får inte delta

Det som berör säkerhetsklassning får bara diskuteras mellan medarbetaren och chefen eller säkerhetsavdelningen, någon facklig part får i regel inte närvara. Något som skapar en stor sårbarhet, menar Tina Olsson Sirén.

– Facket kommer in först när beslut är fattat, och då är det tyvärr svårt att hjälpa medlemmen. Vi bör vara med från början så att vi kan bevaka att allt går rätt till. Jag tror och hoppas att det är på gång med bättre samverkan mellan fack och arbetsgivare i den här frågan på Kriminalvården.

Joakim Righammar, biträdande säkerhetsskyddschef på Kriminalvården, förstår kritiken och menar att det är en svår balansgång mellan behoven att skydda verksamheten och att skydda anställdas integritet och rättssäkerhet.

Joakim Righammar

– Vi bedriver säkerhetskänslig verksamhet, och utifrån att myndigheten expanderat väldigt kraftigt har antalet säkerhetsklassade tjänster ökat. Vi är alla överens om att försöka smalna av så mycket som möjligt när det gäller vilka tjänster som kräver säkerhetsklassning, och jobbar för att färre ska säkerhetsprövas.

Kriminalvården: Syftet är att skydda Sveriges säkerhet

Under våren och hösten ska Kriminalvården revidera sin säkerhetsanalys och befattningsanalys för att få en tydligare bild av vilka tjänster som ska säkerhetsklassas.

– Vi ska utifrån det uppdrag vi har analysera skyddsvärden och potentiella hot, samt konkretisera hur vi jobbar med säkerhetsprövningar och bakgrundskontroller, och vilka tjänster som bör vara föremål för detta.

Hur ser du på att anställda känner sig utelämnade i de här processerna?

– Det har jag full förståelse för. Det är en speciell lagstiftning, till exempel att det inte går att överklaga, men det har sina skäl. Den syftar till att skydda Sveriges säkerhet, och full transparens är därför inte möjlig. Vi jobbar dock med att göra processerna tydligare; att anställda ska veta hur en säkerhetsprövning går till, vilka alla steg på vägen är och varför vi gör de kontroller vi gör. Det tror jag gör att man känner sig tryggare.

 Hur ser du på kritiken om bristande samverkan mellan fack och arbetsgivare inför en prövning/säkerhetsklassning?

– Jag uppfattar att vi generellt har god samverkan i säkerhetsskyddsfrågor och vi träffar våra fackliga företrädare inom såväl MBL-strukturen som vid särskilda dialoger. I enskilda ärenden förekommer det dock generellt sekretess vilket hindrar en fullständig transparens. Den senaste tiden har vi diskuterat om vi av den anledningen ska registerkontrollera fackliga företrädare, men här finns det för- och nackdelar som behöver utredas vidare tillsammans med personalorganisationerna innan den kommande revideringen av befattningsanalysen.