Facken står upp för papperslösa – ”Många som utnyttjas”
De som lever i skuggsamhället löper stor risk att utnyttjas på arbetsmarknaden. Fackligt center för papperslösa hjälper de mest utsatta, och vittnar om ett hårdare klimat. ”Få bryr sig förutom vi.”
Sten-Erik Johansson, Lars Berg och Josefine Johansson samarbetar på Fackligt center för papperslösa. Foto: Therese Johansson
Det finns uppskattningar på hur många som lever i Sverige utan papper, men det enda som är säkert är att mörkertalet är stort. En uppskattning, beräknad på hur många som arbetar i olika branscher, är 50 000 personer. Ibland talas det om 100 000.
Fackligt center för papperslösa (FCFP) är ett samarbete mellan olika fackliga organisationer, bland andra Akademikerförbundet SSR. Syftet är att hindra att papperslösa och asylsökande utnyttjas på arbetsmarknaden samt ge fackligt stöd till dem som råkat illa ut.
– Vi tycker att det är viktigt att man försvarar de svenska kollektivavtalen och ger människor fackligt stöd oavsett om man har laglig rätt att vistas och arbeta i Sverige eller inte. Ingen tjänar på att det finns människor som blir utnyttjade och jobbar för lägre löner och sämre villkor. För oss är det ett grundfackligt engagemang, säger Josefine Johansson, internationell sekreterare på Akademikerförbundet SSR.
Det är viktigt att man försvarar de svenska kollektivavtalen och ger människor fackligt stöd oavsett om man har laglig rätt att arbeta i Sverige eller inte.
Klimatet i samhället har hårdnat och exploateringen har blivit värre. Papperslösa och migranter är mer utsatta på̊ arbetsmarknaden än någonsin tidigare, säger Sten-Erik Johansson, kassör i Fackligt center för papperslösa.
– När centret öppnade för drygt 17 år sen såg det annorlunda ut. Då handlade det ofta om personer som blivit lurade på delar av betalningen. I dag handlar det oftare om personer som inte fått ut någon lön alls.
Lars Berg, ombudsman på Byggnads, delar den bilden.
– Många blir inpräntade att det i Sverige går till så att man provjobbar i tre månader utan lön, för att därefter få ut lönen retroaktivt. Men i stället för att få några pengar alls får man sparken när det gått tre månader. Det kan också vara så att man får rätt lön, men ombeds senare att swisha tillbaka en del av summan för att täcka kostnader för till exempel arbetstillstånd. Det kan vara alla möjliga lögner, och för den som inte känner till svenska regler är det svårt att protestera.
Han menar att papperslösa och migranter står i stark beroendeställning till arbetsgivaren. De lever i ständig risk att förlora jobbet eller bli anmälda till Migrationsverket om de klagar eller sätter sig upp mot arbetsgivaren.
– De befinner sig i en situation där det är väldigt svårt att på något sätt lyfta sina arbetsvillkor. För de är ju beroende av jobbet. Och det vet ju arbetsgivarna om. Börjar man ställa krav, fråga efter OB eller övertidsersättning till exempel, riskerar man att både förlora jobbet och bli svartlistad och stämplad som bråkstake, och därmed ha svårt att få ett nytt jobb i samma bransch. De blir väldigt maktlösa.
De befinner sig i en situation där det är väldigt svårt att på något sätt lyfta sina arbetsvillkor. För de är ju beroende av jobbet. Och det vet ju arbetsgivarna om.
Det är oftast först när personen i fråga förlorat jobbet som Fackligt center för papperslösa kommer in i bilden, berättar Lars Berg.
– Man vågar inte komma hit så länge man har ett jobb. Även om lönen är långt under kollektivavtalsnivåer eller mänsklig värdighet överhuvudtaget är det så mycket mer värt än att kontakta oss och förlora jobbet på momangen. För vi är ju tydliga med att vi måste prata med arbetsgivaren för att kunna lösa situationen. Det vill de flesta inte av uppenbara skäl.
– Har man däremot förlorat sitt jobb söker många upp oss för hjälp att få ersättning för det arbete man lagt ner och inte fått betalt för, eller för att få tillbaka jobbet med lön enligt kollektivavtal. Ibland räcker det med bara ett litet samtal till arbetsgivaren för att ställa allt till rätta, men vissa fall är knepigare och leder till långa processer.
Centret ägnar sig bara åt arbetsrättsliga ärenden och driver inga frågor om huruvida personer har rätt att vistas i Sverige. Sten-Erik Johansson berättar att de sedan starten 2008 lagt upp ärenden på cirka 300 personer.
– Det är marginellt med tanke på att vi funnits i 15 år. Vi försöker nå ut till fler, bland annat genom frivilligorganisationer som har verksamheter öppna för papperslösa. Vi annonserar också på Facebook, med informationsfilmer på olika språk. Men det har inte påverkat inflödet.
Migrationsminister Johan Forssell (M) tar emot utredningen om stärkt återvändandeverksamhet av särskilda utredaren.
Tumskruvarna dras åt. Regeringen vill införa flera nya regler som ska göra det svårare för papperslösa, inte minst med ett förslag om anmälningsplikt. Josefine Johansson tror att det kan påverka papperslösas benägenhet att komma till centret.
– Pratar man inte språket väl är det väldigt svårt att förstå vad det innebär att en utredning är tillsatt. Det pratas mycket om angiverilagen och många vet inte om den redan finns på plats eller vilka som omfattas. Det kan påverka att man inte törs komma hit, i rädsla för att vi ska anmäla dem.
I princip är alla fall som kommit till Fackligt center för papperslösa inom branscherna bygg, städ, detaljhandel samt hotell och restaurang. Centret tar emot ärendet och slussar vidare till rätt fackförbund (Byggnads, Fastighets, Handels respektive Hotell- och restaurang). Inget fall har gått vidare till Akademikerförbundet SSR.
Situationen hårdnar för papperslösa