Erik Scheller (L): ”Varje dödsfall är ett misslyckande”

Akademikern önskade en intervju med arbetsmarknadsminister Johan Britz, men han har avböjt att vara med. Statssekreterare Erik Scheller svarar på frågorna för Liberalernas räkning.

Arbetslösheten bland akademiker har stigit. Vad vill L göra åt det?
– Arbetslöshet, särskilt långvarig, är livsfarlig och måste pressas tillbaka med alla tillgängliga medel. För akademiker är den i grunden konjunkturell, vilket gör en expansiv ekonomisk politik viktig – och en sådan har regeringen. Samtidigt behövs ett välfungerande omställningssystem, där vi prioriterar korta kurser på yrkeshögskola och universitet, anpassade för yrkesverksamma.

Samtidigt saknas kompetens i välfärden. Personalomsättningen är stor i socialtjänsten och äldreomsorgen, där det är svårt att hitta utbildade som vill jobba och som vill stanna kvar. Hur ska det lösas när befolkningen blir allt äldre och andelen i arbetsför ålder minskar?
– Regeringen och L har gjort riktade satsningar på personalen inom äldreomsorgen, som bidrar till utbildningsmöjligheter och språkutveckling på arbetsplatserna, så att man kan ge äldre bättre omsorg. Jag tycker också att det är viktigt, i förhållande till äldreomsorgen och socialtjänsten, att lyfta de förbättringar som har skett och sker när det kommer till möjligheten att som vuxen genomföra en gymnasial yrkesutbildning. Det är en väldigt viktig rekryteringsbas för de här sektorerna. Vi vill gärna fortsätta det arbetet.

I äldreomsorgen arbetar många med utländsk bakgrund, men flera av dem har tvingats sluta på grund av ändrade migrationsregler. Kommentar?
– Det är viktigt för oss att migrationspolitiken är både stram och human. L har varit med och drivit igenom ett lägre lönekrav för arbetskraftsinvandrare inom vård- och omsorgsyrken. Vi håller just nu på att bredda den lista som Migrationsverket tagit fram för att se om det finns ytterligare behov av undantag från lönekraven.

Migrationsverket har på uppdrag av regeringen presenterat en lista över yrken som skulle kunna undantas från inkomstkravet. Regeringen har också meddelat att vård- och omsorgsyrken ska värnas när ett förslag presenteras.

Cirka 800 personer beräknas dö i förtid varje år på grund av jobbstress. Vad vill L göra åt det?
– Varje sådant dödsfall är ett misslyckande. Den stressrelaterade psykiska ohälsan är ett växande problem och måste tas på största allvar. Regeringen kommer snart att presentera en ny arbetsmiljöstrategi, som ska ligga till grund för arbetsmiljöpolitiken under kommande mandatperiod. Det är självklart för oss att jobbstress och psykisk ohälsa på jobbet ska vara en del av den. Så fortsättning följer.

Trots den höga arbetslösheten lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka cirka 3,6 miljarder kronor till staten förra året. Enligt facket beror det på att de inte har tillräckligt med personal för att använda alla pengar till insatser för arbetslösa. Saco kräver mer resurser till personalintensiva förmedlingsinsatser – är det något L vill satsa på om ni vinner valet?
– Centerpartiets privatisering av Arbetsförmedlingen var ett misslyckande. Vi har steg för steg jobbat med att rulla tillbaka privatiseringen för att i stället prioritera de här personalintensiva insatserna och tillfört medel för dem. Den riktningen behöver fortsätta.

Arbetsmiljön på Arbetsförmedlingen har fått mycket kritik för detaljstyrning och kontroll av medarbetarna (främst på enheten för personliga distansmöten). Är situationen acceptabel? Vad bör göras?
– Arbetsförmedlingen och andra statliga myndigheter ska vara ett föredöme på arbetsmiljöområdet, och jag vet, som statssekreterare med insyn i Arbetsförmedlingen, att myndigheten har tagit de signaler som kommit på stort allvar och också agerat på dem. När jag pratar med arbetstagarrepresentanter och facken så är de positiva till den välfungerande dialogen med ledningen kring de här frågorna.

Arbetsförmedlingen har öppnat för att myndigheten inte borde ansvara för den grupp som står längst från arbetsmarknaden. Har de rätt? Vem bör ta det ansvaret i stället?
– Jag tycker att det är bra att Arbetsförmedlingen lyfter den här frågan. Många av dem längst från arbetsmarknaden står inför många utmaningar samtidigt, och det gör att frågan om vilken aktör som kan ge dessa personer bäst stöd är avgörande – och inte självklar.

Vilka skulle kunna ta det här ansvaret, om inte Arbetsförmedlingen?
– För L är det viktigt att arbetsmarknadspolitiken fortsatt ska vara statlig, men om det behöver ske förändringar mellan olika aktörer är för tidigt att säga. Om jag börjar rada upp aktörer kommer jag att tolkas som att jag utesluter de aktörer jag inte nämner – så det vill jag inte.