Efterlyser FN-konvention för äldre

Håkan Jönson, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, ser kopplingar mellan den låga statusen i äldreomsorgen och den allmänna föreställningen av äldre och åldrande.

– Det finns en grundfigur för hur vi ser på olika åldersgrupper i samhället. Barn och unga är framtiden, de som ska ta över, vuxna i arbetsför ålder är aktiva och i kontroll och äldre är de som varit. Ju mer man närmar sig eller går förbi medellivslängden, ju mer har bäst-före-datumet passerat. Det blev väldigt tydligt under pandemin, de som dog på äldreboendena skulle ju ändå dött inom något år, förlusten var inte lika stor som om det hade rört unga. Det gick liksom att utläsa mellan raderna.

Vad beror den här synen på?

– Vi har som samhälle på ett existentiellt plan svårt att behålla människovärdet när det kommer till den äldsta åldersgruppen i behov av vård och omsorg. Det sker en förskjutning från resurs till belastning, en gradvis avhumanisering där det mesta börjar handla om problem och kostnader. Möjligheterna för personalen att göra ett bra jobb minskar. Det här påverkar förstås äldreomsorgen och dess konkurrenskraft. Det som människor uppfattar som mindre attraktivt kommer man vilja jobba mindre med.

Hur skiftar man då fokus från belastning till tillgång? Håkan Jönson efterfrågar en ny vision för äldreomsorgen och ser behov av en konvention för att stärka äldres rättigheter.

– Äldre personer har samma mänskliga rättigheter som alla andra, men ålderism normaliserar brister och bidrar till att äldre osynliggörs. När det gäller äldre och äldreomsorg pratar man främst om att de blir fler och hur mycket de kostar.

Rättighetsperspektivet är ofta sekundärt.

Inom FN pågår ett arbete för att ta fram ett förslag till äldrekonvention (motsvarande barnkonventionen, men där äldres rättigheter fastslås internationellt). Många aktörer efterlyser en äldrekonvention för att motverka den åldersdiskriminering som kan göra att brister i mänskliga rättigheter för äldre normaliseras och för att skyddet för äldres rättigheter i internationella konventioner är bristfälligt.

Håkan Jönson tror att en äldrekonvention och en tydligare rättighetslagstiftning mot äldreomsorgen skulle gynna alla – de äldre, personalen och kvaliteten i verksamheten.

– Jag tror att ett ökat fokus på rättigheter skulle tydliggöra status och det fullgoda människovärdet hela vägen. Det blir en större tyngd och sätter fokus på det man har rätt till – och vad vi som samhälle är skyldiga att erbjuda. En bred politisk diskussion om en ny äldreomsorg och utkrävbara rättigheter skulle höja statusen, stärka bilden av ett meningsfullt uppdrag och förbättra möjligheten att rekrytera personal.