”Dödsdömt” med kortare arbetstid i kommunerna – efterlyser press från politiken

I Danmark är parterna överens om 37 timmars arbete i veckan och i Norge har parterna kommit överens om 37,5 timmars arbetsvecka. Och i flera europeiska länder har avtal träffats om förkortad arbetstid, enligt rapporten ”Den eviga striden om tiden” som släpps i dag, onsdag.

Rapporten är beställd av Akademikerförbundet SSR som har drivit frågan om arbetstidsförkortning i både privat och kommunal sektor. Dock med mycket varierande framgång.

– Det har varit framgångsrikt på flera avtalsområden i privat sektor. I tjänstesektorn var det svårare att få till och där vi var på väg att varsla om strejk, men även där har vi lyckats hitta en lösning. Även industrin har kommit långt på flera avtalsområden, berättar Markus Furuberg.

– Vi har lyckats på den privata sidan, men på den kommunala sidan har SKR sagt blankt nej.

I förra årets avtalsrörelse gjordes en överenskommelse om så kallade tidskonton. Facken såg det som ett första steg till arbetstidskonton som är ett sätt att förkorta arbetstiden utan att lönen sänks. Men när avtalet trädde i kraft visade det sig att Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inte alls ansåg att det handlade om detta.

Kongressbeslut om att driva kortare arbetstid

– Precis innan yrkanväxling tillsatte SKR en egen utredning om arbetstidsförkortning, något som vi tyckte var direkt provocerande. Vi hade ju just kommit överens och hade kunnat göra en gemensam utredning.

Akademikerförbundet SSR har kongressbeslut på att driva frågan om arbetstidsförkortning. Och förbundet nås återkommande av rapporter från välfärdssektorn om behovet av återhämtning, berättar Markus Furuberg.

För att komma vidare i frågan på kommunal nivå finns tre alternativ, menar han. Antingen sätter sig parterna vid förhandlingsbordet och kommer överens. Eller, om det inte går, behöver politiken, som ytterst ansvarig för verksamheten och arbetsmiljön i kommunerna, driva på. Ett sista alternativ är konflikt.

– Rapporten visar att det har varit stora konflikter i andra europeiska länder för att nå en arbetstidsförkortning. Det vill vi helst undvika.

Därför behövs press från politiken, konstaterar Markus Furuberg. Vanligen är det viktigt att politiken håller sig borta från parternas förhandlingar, i enlighet med den svenska modellen. Men i kommunsektorn är det politiker som har det yttersta ansvaret som arbetsgivare och för arbetsmiljön.

– Den kommunala sektorn är politiskt styrd. Vi har sett att det har varit stenhårt, nästan dödsdömt att lyckas med arbetstidsförkortning på den kommunala sidan. Om parterna ska komma överens så måste politiken pressa på arbetsgivarsidan.

Vem ska då betala?

Arbetsgivarsidans vanligaste argument mot en arbetstidsförkortning är just kostnaden och behovet av kompetens. Och Markus Furuberg håller med om att arbetsgivaren inte ska behöva stå för den kostnaden själv. Men det är inte heller rimligt att arbetstagarna betalar med sin hälsa, konstaterar han.

Skiften på arbetsmarknaden kan möjliggöra förkortad arbetstid

I rapporten, som är skriven av Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg på förlaget Arena Idé, visas hur olika länder har valt olika vägar för att få till kortare arbetstid. Men många gånger har det skett i samband med stora skiften på arbetsmarknaden. Så även i Sverige för 50 år sedan då 40 timmars arbetsvecka infördes.

– Då kom kvinnorna in på arbetsmarknaden och det fanns mer arbetskraft att tillgå. Och nu ser vi ett skifte med AI. Om man använder det på ett smart sätt så att man inte tappar i effektivitet eller produktivitet skulle det vara ett sätt att komma fram. Man skulle kunna få ner sjuktalen, arbetsgivarna skulle få lättare att rekrytera, medarbetarna kortare arbetstid, samtidigt som man slipper betala kostnaden för det. Det är drömscenariot.

Men då krävs att staten går in i dialog med parterna och står för en övergångskostnad.

– Staten behöver bidra så att inte arbetsgivaren sitter med notan, eller arbetstagarna behöver betala med sin hälsa eller låga löneökningar. Vi behöver få till den trepartsdialogen på avtalstecknande nivå. Då tror vi att vi kan nå en nå en ”win-win-win-situation”, säger Markus Furuberg.