Korruptionen är mycket låg i Sverige. Ungefär en procent av alla som har varit i kontakt med offentliga tjänster i Sverige det senaste året har betalat en muta. Bland annnat sjukvården är förskonad. Däremot är riskerna för korruption mycket stora i fråga om omsorgen, inklusive hemtjänsten och den personliga assistansen.
Riskerna uppstår till följd av de många, långa och nära relationer mellan personalen och omsorgstagarna som utmärker sektorn. Dessa relationer suddar gärna ut gränsen mellan det yrkesmässiga och det privata med följd att omsorgstagarna frestas att belöna personalen. I, inte minst därför att de är mycket nöjda med den omsorg de får. Det kan vara en omsorgstagare som sticker till en anställd en sedel i all välmening men också en anställd som gynnas i ett testamente med ett stort belopp. Det kan alltså vara brottsligt att vara snäll!
Personalen inom omsorgen är den kategori av anställda som döms mest frekvent för mutbrott och omsorgen är det område som är mest frekvent föremål för utredningar av polisens nationella antikorruptionsgrupp.
Utrymmet för de anställda att ta emot förmåner är snävt; det stannar vid blommor och choklad vid enstaka tillfällen. Syftet med denna strikta syn är att man inte ska kunna ”köpa sig god omsorg”. Det får inte ens finnas en risk att det uppstår en uppfattning att man måste betala personalen för att få fullgod omsorg. Finns en sådan risk så skadas förtroendet för omsorgens integritet, såväl omsorgstagarnas som allmänhetens förtroende.
Det finns exempel på fall som visar den restriktiva praxis som råder i fråga om gynnandet av personal:
Sexton anställda vid ett servicehus hade tagit emot ett testamentariskt förordnande från en omsorgstagare men de hade inte fått kännedom om förordnandet förrän personen i fråga hade avlidit och de hade förlitat sig på boutredarens försäkran om att det var tillåtet att ta emot egendomen. De hade alltså ingen möjlighet att favorisera omsorgstagaren på grund av förordnandet. De sexton dömdes ändå för mutbrott.
Ett snarlikt fall gällde en föreståndare för ett äldreboende som motsatt sig att en omsorgstagare skulle testamentera sin kvarlåtenskap till honom, vilket likväl skedde utan föreståndarens vetskap. Han tog emot kvarlåtenskapen, sedan en advokat upplyst honom om att han kunde göra det. Han dömdes också för mutbrott.
Dessa domar, som båda är från 1988, är som synes mycket stränga. Men de torde stå sig väl eftersom synen på korruption och annat maktmissbruk, exempelvis jäv, skärpts under senare år.
Så vad kan göras från kommunernas sida? Det krävs ett tydligt ledarskap och en tydlig policy. Ledningen bör framför allt skapa en kultur på arbetsplatsen som inte ser förlåtande på anställda som tar emot förmåner. Det ska inpräntas vid introduktionen av nyanställda att det råder en nolltolerans för förmåner, något som bör upprepas i personalutbildningen. Det ska finnas en visselblåsarfunktion. Sker överträdelser ska arbetsgivaren reagera. Det kan vara med en reprimand, polisanmälan, uppsägning eller avskedande, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
