Civilanställda flyr polismyndigheten

Polismyndigheten i Sverige har cirka 36 000 anställda. Ungefär en tredjedel av dem är civilanställda – jurister, it-tekniker, utredare, personal inom HR och ekonomi och ytterligare ett antal nödvändiga kompetenser. Precis som inom vilket stort företag som helst.

Det här är ett faktum som gått många förbi – kanske även de politiker i riksdagen som två år i rad avsatt medel för att höja polisernas löner rejält, utan att ägna de civilanställda en tanke.

Cecilia Frisell

– Det blir väldigt orättvist och snedfördelat. På det här sättet sänker man lönerörelsen så som den är tänkt att fungera. Löner ska baseras på kompetens och prestation och det ska gälla alla inom myndigheten, säger Cecilia Frisell, facklig ordförande för Saco-S nationella avdelningar på polismyndigheten, tillika huvudskyddsombud på HR-avdelningen och ledamot i Saco-S nationella styrelse.

Hon fortsätter:

– Orättvis lönesättning drabbar inte alla grupper civilanställda, men för vissa blir det väldigt kännbart. Många civila utredare, till exempel, känner sig förfördelade. De sitter i samma utredning och gör samma jobb som sina poliskollegor, men tjänar betydligt mindre. Signalvärdet blir att akademiker och civilanställda inte gör ett lika värdefullt arbete som poliser.

Cecilia Frisell konstaterar att det här rör sig om högutbildade akademiker som är attraktiva på arbetsmarknaden och inte behöver gilla läget:

– När man tar jobb på en statlig myndighet är man medveten om att lönebilden inte ser ut som i näringslivet. Men det här blir too much. Den som vill vara en attraktiv arbetsgivare kan inte förvänta sig att människor ska finna sig i orättvis lönebildning och obefintliga möjligheter till kompetensutveckling, säger hon och fortsätter:

– Den som har en flera år lång utbildning från universitet eller högskola vill göra någonting med sina kunskaper. Det är inget unikt för polismyndighetens medarbetare, så är det på alla arbetsplatser.

Cecilia Frisell menar att problemen till viss del handlar om vad hon beskriver som en slarvig inställning från arbetsgivarens sida. Man ser att personalomsättningen ökar, men drar inga slutsatser och agerar inte.

– När vi från fackligt håll vill få till stånd en dialog med arbetsgivaren om detta hävdar de att personalomsättningen är helt normal och vad som kunde förväntas efter pandemin. Men personalomsättningen bland civilanställda har ökat från 7,3 procent 2021 till 10,7 procent i år. Det är alarmerande siffror men arbetsgivaren är inte beredd att möta oss i den oron.

Cecilia Frisell tror att det nya omställningsstudiestödet, som gör det möjligt att studera på heltid under ett år med en ersättning på upp till 80% även av en högre lön, kommer att öka takten på uppsägningar inom polismyndigheten.

– Den som upplevt en inlåsningseffekt; att det inte finns möjlighet att utveckla vare sig lön eller kompetens, tycker nog att det här stödet är väldigt attraktivt.

En undersökning gjord av Akavia visar att skillnaderna mellan olika regioner och nationella avdelningar är stort när det gäller hur de civilanställda inom polisen ser på sin arbetssituation.

Några exempel:

• Inom polisregion Nord trivs 87% av de civilanställda medarbetarna bra eller mycket bra. Motsvarande siffra på NFC (Nationellt forensiskt centrum) är 51%.
• I polisregion Stockholm uppger var fjärde civilanställd, 25%, att hen utsatts för mobbning eller kränkningar på arbetsplatsen det senaste året. Totalt inom hela myndigheten är siffran 15%.
• Totalt vill en tredjedel, 34%, av alla civilanställda inom Polismyndigheten byta arbetsgivare. Värst är det på NFC, där 45% är beredda att lämna, medan ”bara” 25% i polisregion Öst ser sig om efter ett nytt jobb.
• På ekonomi- och it-avdelningarna tycker mer än varannan medlem att akademisk kompetens värdesätts inom polismyndigheten, men bara knappt var femte medlem på NFC är beredd att hålla med.

Nedslående statistik som bekräftar det Cecilia Frisell hör i samtal med medlemmar:

– Många upplever att polismyndighetens stora arbete kring kultur och bemötande bara är ett spel för gallerierna. Det talas ofta om en tystnadskultur bland poliser; att man skyddar varandra på gott och ont. Men jag skulle vilja påstå att den är lika utbredd bland civilanställda, även om den ser annorlunda ut. Här handlar det mycket om att inte uttrycka kritiska synpunkter, eftersom man är rädd för repressalier eller dålig löneutveckling.

Vad tror du behövs för att vända utvecklingen?

– För det första att politikerna plockar bort fingrarna ur syltburken. Visst behövs stora resurser till polisen, men polismyndigheten måste själva ha företräde när det gäller att fördela medlen. De anställda som bidragit mest till verksamheten ska belönas. Punkt.

– Vi har jobbat så hårt för att komma ifrån motsättningen mellan civilanställda och poliser, det arbetet måste fortsätta. Vi behövs allihop!