Ardalan Shekarabi: ”Vi måste höja ambitionerna”

Arbetslösheten bland akademiker har stigit. Vad vill du göra åt det?

– För det första måste problemet erkännas av politiken. Vi har nu ett nytt fenomen i samhället som kräver åtgärder. Olika faktorer har bidragit till att en akademikerarbetslöshet har etablerats, som riskerar att påverka grupper av välutbildade människor. För att undvika att akademiker hamnar i längre arbetslöshet krävs en modern arbetsmarknadspolitik som inkluderar unga akademiker.

Hur skulle den se ut?

– Dels behöver man utveckla olika insatser som riktar in sig på nyexade akademiker, för att snabbt få ut dem på arbetsmarknaden. Vi har ett förslag om traineetjänster på statliga myndigheter för dem som riskerar att hamna i arbetslöshet, för att samla på sig arbetslivserfarenhet och möjliggöra övergång till andra jobb när konjunkturen vänder. Det är ett slöseri med resurser om unga nyexade akademiker inte kommer i arbete. Det är farligt för Sverige.

Hur ska vi klara välfärden när befolkningen blir allt äldre och andelen i arbetsför ålder minskar?

– Vi måste höja ambitionerna vad gäller sysselsättningen, bekämpa arbetslösheten så att fler kommer i arbete. Att sträva mot målet full sysselsättning är viktigare än någonsin. Utbildningsinsatserna måste öka kraftigt i volym och anpassas till de behov som finns på arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om socialtjänsten och hela omsorgssektorn där man skriker efter kompetens.

Hur ser du på att många med utländsk bakgrund inom äldreomsorgen tvingats sluta på grund av ändrade migrationsregler?

– Det nuvarande systemet fungerar inte. Vi vill se en modell som handlar om behovsprövad arbetskraftsinvandring, det vill säga att staten tillsammans med arbetsmarknadens parter avgör inom vilka yrken och branscher det finns brist på arbetskraft och anpassar.

Cirka 800 personer beräknas dö i förtid varje år på grund av jobbstress. Vad vill du göra åt det?

– Det behövs mer resurser till offentliga verksamheter. Vi måste öka bemanningen och minska belastningen, det är de absolut viktigaste hälsoåtgärderna. Hårdare press och lägre bemanning leder till ökad stress, det är precis den utveckling vi ser i offentlig sektor. Vi har under alldeles för lång tid sparat in på välfärden, till priset av försämrad hälsa hos de som jobbar inom vård, omsorg och andra delar av välfärden.

Trots den höga arbetslösheten lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka cirka 3,6 miljarder kronor till staten förra året. Är det ett problem?

– Ja, vi är helt eniga med Saco att det krävs mer resurser till personalintensiva förmedlingsinsatser. Vi har redan föreslagit en annan modell där Arbetsförmedlingen vid överskott får använda resurserna till att köpa utbildningar som kommunerna får anvisa till arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. Det är ett smart sätt att se till att resurserna används och kommer till nytta i stället för att betalas tillbaka till regeringen.

Arbetsmiljön på Arbetsförmedlingen har fått mycket kritik för detaljstyrning och kontroll av medarbetarna. Vad bör göras?

– Regeringens styrning av Arbetsförmedlingen måste förbättras och handla mer om att fokusera på målen än att detaljstyra hur de ska uppnås. Förvaltningsanslaget måste öka så att man har möjlighet att ha en bättre personalsituation. Jag vill se mindre fokus på kontroll och större fokus på effekt.

Arbetsförmedlingen har öppnat för att myndigheten inte borde ansvara för den grupp som står längst från arbetsmarknaden. Har de rätt? Vem bör ta det ansvaret i stället?

– Det är en av de frågor som måste hanteras framåt nu när kommunerna blir skyldiga att erbjuda aktiviteter för personer med försörjningsstöd. Här gäller det att hitta lösningar så att kommuner och stat kan samarbeta för att hjälpa personer med särskilda behov, till exempel försörjningsstöd, och som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.