Äldreomsorg i krock med verkligheten
Vår syn på åldrandet måste förändras om vi ska få en äldreomsorg som matchar våra förväntningar, skriver chefredaktör Annika Clemens.
Kraven och förväntningarna finns där på äldreomsorgen. Alla vill vi ju att våra nära och kära ska vårdas värdigt i slutet av livet. Men verkligheten kan inte leva upp till förväntningarna.
Samtidigt som vi lever allt längre och en allt större del av befolkningen är över 80 år har vi en äldreomsorg som lockar allt för få nya medarbetare. Det är slitsamt, dåligt betalt och dessutom låg status.
Hur hamnade vi här?
Varför är det så oattraktivt att ta hand om våra äldre? Varför anses det inte som ett oerhört viktigt arbete att ta hand om dem som byggde landet och tog hand om oss när vi växte upp?
Ju äldre vi blir desto mer minskar människovärdet och vårt samhälles syn på oss när vi åldras förändras och skiftar från resurs till belastning.
När vi inte värderar våra äldre är det lättare att acceptera låga löner för dem som tar hand om dem.
Det blir också tydligt i bristen på respekt för dem som arbetar med våra äldre. När vi inte värderar våra äldre är det lättare att acceptera låga löner för dem som tar hand om dem. Lättare att blunda för dåliga arbetsvillkor. Lättare att hota delar av personalen med utvisning för att – paradoxalt nog – de tjänar för lite.
Det är dags för en förändrad syn på äldre och alla dem som jobbar i äldreomsorgen. Om vi vill att förväntningarna vi har på en human äldreomsorg ska bli verklighet så måste vi reflektera över och förändra vår syn på åldrande och äldre. Om inte annat av rent egenintresse.
För, som äldreomsorgschefen Sofia Iconomidou säger i ett reportage i senaste numret av Akademikern, det är ganska troligt att vi själva kommer att hamna på ett äldreboende en dag.
I höst är det val. Vilket parti lovar att möjliggöra arbetsglädje och yrkesstolthet i äldreomsorgen? Jag har inte hört någon prata om det än.
