Väntade 40 år på att jobba med sitt livs intresse

Sedd av 542

Akademikern. Personalvetaren Annika Tjernström fick sin första ledarutbildning i stallet. Nu blir hon chef för hästsverige.

Senast ändrad 12:38, 2 Aug 2017
1 av 2 Foto: EMELIE OTTERBECK.
2 av 2 Foto: EMELIE OTTERBECK.

– Du har 600 kilo djur som står framför dig. Det lär dig att vara tydlig och att ta ansvar, men det skapar också en stor ödmjukhet, säger Annika Tjernström.

För henne började ledarskapsutbildningen redan i sexårsåldern. Det var då hästarna kom in i hennes liv och blev vad allt handlade om. Men det skulle dröja 40 år innan hon fick chansen att kombinera sitt livs intresse med sitt yrkesliv. 

Om ett par månader tillträder hon posten som ny generalsekreterare för Svenska ridsportförbundet. 

– Det är en dröm som går i uppfyllelse som jag inte ens visste att jag hade. 

Annika Tjernström visar in i ett stort konferensrum med utsikt över det enorma Fristadstorget i Eskilstuna. Lokalerna i stadshuset har börjat tömmas på folk för dagen. Det är sen eftermiddag och hon har suttit i möten hela dagen. Mycket ska hinnas med innan hon lagom till sommaren kan checka ut från jobbet som Eskilstuna kommuns HR-direktör för att bildligt (och kanske bokstavligt) talat hoppa upp i sadeln igen. 

Det har gått nästan tio år sedan hon sålde sin senaste häst, och mycket längre än så sedan tankarna om att på något sätt göra ridsporten till yrkesbana lades på hyllan. För visst fanns tankarna där, men hon insåg att det skulle bli tufft att försörja sig genom att jobba med hästar och påverkades säkert också av föräldrarnas önskan om att hon skulle ha ett ”riktigt jobb”. 

Studievalet stod mellan medicin och personal- och arbetsvetenskap och föll på det senare. 

– Jag ville jobba med friska människor, inte med det som är sjukt. Det ledde mig in på rätt spår för jag gillar att se och förstärka det som är bra, säger hon. 

Sedan dess har lusten till utveckling, möjlighet till påverkan och sociala aspekter fått leda henne framåt i karriären. När Annika Tjernström ska beskriva toppar och dalar i sitt yrkesliv blir mönstret tydligt: Topparna finns just där det sociala livet, på jobbet och utanför, varit tillfredställande. Dalarna sammanfaller med det motsatta. 

Som när hon och sambon flyttade till Västervik. Jobbet som PA-konsult inom landstinget var intressant och Västervik en vacker ort vid havet, men det räckte inte. 

– Vi var vana vid ett stort umgänge. Därför var det en stor omställning när det inte var lätt att hitta ett nytt socialt sammanhang. Det blev ensamt. 

Då var stoppet före bättre. I Upplands bro fick hon jobb som projektledare för en enhet som arbetade med arbetsmarknadsfrågor. Hon var 26 år och fick ta stort ansvar, både ekonomiskt och som arbetsledare.

– Jag var i ett sammanhang, fick använda min kompetens och jobba med människor.

Även under sin första period inom Eskilstuna kommun trivdes hon bra. Under åtta givande år hade hon stora utvecklingsmöjligheter, peppande chefer och bra kollegor. Hon fick gå en omfattande ledarskapsutbildning och tog chansen att bli chef för en avdelning som arbetade med en rad områden som var nya för henne. 

– Jag gick från att vara HR-specialist och den som kunde vissa frågor bäst i kommunen till att kunna alla frågor sämst. Visst fanns det en viss frustration i det, men samtidigt gjorde det att jag verkligen fick träna mitt ledarskap. 

Ett exempel på när otillfredsställande organisationskultur och problematiska relationer sänkte något som hade förutsättningar att bli riktigt bra är jobbet som chef för externa relationer på en högskola. Det blev inte riktigt som hon tänkt sig. Den person som anställt henne hann gå i pension och den nya chefen började samma dag som Annika Tjernström.

– Vi hade väldigt olika syn på ledarskap. Det var ett detaljstyrande som inte passade mig alls. 

På högskolan fanns många duktiga och drivna medarbetare och kollegor. Arbetsuppgifterna var utvecklande, jobbet givande. Det var en spännande miljö att verka i men det fanns också inslag av en tävlingsinriktad kultur, i negativ bemärkelse. 

– Forskning bygger på att om jag slår hål på andras resultat så tar det oss framåt. Det fyller en utvecklande funktion. Men när den typen av kultur får genomslag även i vardagsfrågor, att man trycker ner andra för att framstå som bättre själv, då blir det destruktivt. 

Annika Tjernström hanterade situationen genom att ventilera med familj, vänner och kollegor. Hon säger att hon lärde sig mycket om sig själv och sitt ledarskap under de tre år hon stannade. 

– Jag hittade strategier för att hantera de situationer jag hamnade i. Det var ibland en tuff match att gå och jag brottades för att behålla min professionalitet, men det var en nyttig erfarenhet. Jag lärde mig att driva frågor i motstånd, att navigera i en miljö med en del revirpinkande och att inte låta det som var jobbigt gå rakt in i kroppen. Jag skulle välja att gå igenom det igen, även om den här perioden tog mycket energi, säger hon. 

När hon sedan återvände till Eskilstuna kommun för jobbet som HR-direktör var det ett solklart kliv uppåt. Inte främst statusmässigt även om jobbet, som innebär att sitta i en koncernledning för 9 000 medarbetare och vara ytterst ansvarig för arbetsgivarfrågorna, förstås var ett karriärsteg, utan för att hon kom till en kultur med högt i tak där hon fick vara med och driva utveckling av både individer och organisation. 

Nu är hon redo för det nya som komma skall. Som generalsekreterare för Svenska ridsportförbundet – en organisation med 150 000 medlemmar – kommer hon att vara högsta ansvarig under styrelsen för att driva utvecklingen av förbundet framåt och chef för ett kansli med 40 medarbetare. Hon har redan träffat ledningsgrupp och medarbetare för att börja skapa sig en bild av nuläget. Sommaren ska hon ägna åt att sätta sig in i uppdraget ytterligare för när hon väl börjar sin nya tjänst blir det intensivt. I slutet av augusti anordnas nämligen EM i ridsport i Göteborg.

– Det är det största ridsportsverige har arrangerat sedan 1990.

Annika Tjernström har själv tävlat på lokal och regional nivå i hoppning, fälttävlan och dressyr. Sin första egna häst fick hon när hon var tio år och hon kan inte ens gissa hur många tusentals timmar hon lagt på hästryggen och i stallet. 

– Det har varit mitt andra vardagsrum. Jag tror att min bakgrund är avgörande för att jag ska kunna förstå den här världen och det här jobbet. Sedan tror jag att det är minst lika viktigt att vara van att driva komplexa frågor och jobba strategiskt som chef. 

Det brukar sägas att stallet fungerar utmärkt som ledarskapsskola. Annika Tjernström instämmer. Hästen följer dig inte för att du är chef utan för att du leder. I stallet värderas också det man gör i stället för yta och utseende, vilket kan vara extra viktigt för tjejer att skolas i, menar hon. Dessutom tvingas man att hugga i.

– Jag har cyklat till stallet i ur och skur sedan jag var liten. Det har format mig genom årens lopp. Jag har lärt mig att vara ihärdig. 

Text: Karin Persson, Akademikern

Ur magasinet Akademikern 3/2017. Läs hela tidningen i vår blädder-pdf!

up 22