Överbelastad elevhälsa räcker inte till

Sedd av 475

Arbetsmiljö. Tillgången till elevhälsa är ofta otillräcklig i grundskolan och elever som mår dåligt träffar sällan en skolkurator eller -psykolog, visar en ny rapport. Det krävs nya strategier för att förebygga psykisk ohälsa, anser Sveriges skolkuratorers förening.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016

– Det behövs en tillgänglig elevhälsa för att fånga upp elever i tid. Och det krävs ett systematiskt elevhälsoarbete där både rektor, lärare och elevhälsa jobbar tillsammans för att arbeta hälsofrämjande, säger Yvonne D-Wester, ordförande i Sveriges skolkuratorers förening.

Skolinspektionen har granskat elevhälsans arbete i årskurs 6-9 på 25 utvalda grundskolor spridda över landet. Skolornas elevhälsa, rektor och lärare har intervjuats och nära 3 000 elever har fått beskriva sina erfarenheter och upplevelser av situationen i skolan.

Bilden som målas upp är av en elevhälsa som inte räcker till för barnens behov. Skolkuratorer och -psykologer befinner sig inte alltid på plats på skolorna och eleverna själva vet ofta inte vad elevhälsan är till för eller ens att de har möjlighet att själva söka hjälp.

Få träffar kurator

Enligt rapporten uppger drygt hälften av eleverna att de vid behov kan träffa en kurator, specialpedagog eller skolsköterska. Samtidigt är det bara 16 procent som faktiskt träffat en skolkurator och lika många har träffat en specialpedagog. Endast 36 procent har möjlighet att träffa en skolpsykolog.

– Tröskeln för att söka hjälp måste bli lägre, både för elever och lärare, säger Yvonne D-Wester.

Skollagen är klar när det gäller elevhälsans hälsofrämjande och förebyggande uppdrag. Den ska ”stödja elevens utveckling mot utbildningens mål” och se till att eleven klarar sig igenom skolan. Men exakt vad en ”tillgänglig” elevhälsa innebär i praktiken finns inte definierat i lagen. Och för många skolkuratorer är det näst intill omöjligt att hinna med annat än akuta åtgärder.

Det finns ingen statistik för hur många elever en genomsnittlig skolkurator har ansvar för, förklarar Yvonne D-Wester, men enligt en rapport från Akademikerförbundet SSR kan det röra sig om allt ifrån 200 till 1 200 – ofta spritt över olika skolor. Skolkuratorn Stefan Hellsberg i Eskilstuna har hand om cirka 1 000 elever på två skolor.

– Arbetet är mestadels inriktat på att arbeta på individnivå med åtgärdande arbete. Det främjande och förebyggande arbetet på organisations- och gruppnivå hinns inte med. Och det är ju det arbetet som ska prioriteras enligt skollagen, säger han.

Systematiskt arbete

Det just det dilemmat som är fokus för Skolkuratorsdagarna som hålls i Visby i mitten av oktober. Då ska landets kuratorer diskutera hur man kan ställa om från att till största delen jobba med akuta insatser till att jobba mer förebyggande. Det kan handla om att identifiera riskgrupper, att ta reda på varför en viss skola har hög frånvaro, varför det uppstår konflikter på rasterna, eller i vilka fall det förekommer kränkningar och diskriminering. För Yvonne D-Wester handlar det mycket planering.

– Det handlar inte bara om tid utan också om ett annat arbetssätt. Vi behöver jobba mer systematiskt. Skolorna behöver ha en elevhälsoplan som beskriver elevhälsans utvecklingsområden i form av främjande och förebyggande insatser och elevhälsoplanen ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. På så sätt kan man man följa upp och analysera sitt arbete i efterhand och se vilka resultat man nått, säger hon.

Ylva Mossing

up 430
Kommentera inlägget på vår medlemssajt